Några saker jag tänkt på mycket under min första månad som päron (kommer en extra utvärdering om första månaden inom kort, imorgon kanske?) är hur jävla fort det kan svänga. I helgen till exempel, när jag skrev mitt göttiga inlägg, var vi superföräldrar och kände vårt barn utan och innan. Han behövde AAAALDRIG sövas och skrek nästan ingenting. Nu, några dagar senare, har jag Einstein-frisyr, håliga ögon och känner mig som den sämsta mamman ever! Känner jag inte ens mitt eget barn?! Är alldeles hispig och osäker i hans närhet och helt plötsligt blir jag jättenoga med att han inte ska ge ifrån sig ett enda missnöjt ljud. Så jobbigt att ändra sin personlighet så här på så kort tid! Hoppas jag får bli supermama snart igen. Sen till en annan sak jag tänkt på; När han är vaken hela dagen och vägrar sova kan jag göra milslånga listor i huvudet på allt jag skulle vilja göra om han bara kunde somna. Nu när han faktiskt sovit en timme snart(!), har jag endast suttit parkerad vid datorn och känner mig helt rastlös! Nästan så rastlös att jag vill väcka honom bara för att få något att göra igen. Håller jag på att bli galen? I alla fall, tack för alla era lugnande och betryggande kommentarer på mitt bajsinlägg, ni är i vanlig ordning helt bäst!
