OBS! Med detta inlägg vill jag absolut inte bidra till någon typ av vikt- eller träningshets, jag utgår endast från mig själv och det som får mig att må bra! När vi förlorade tvillingarna var jag sjukskriven nästan två månader. Jag stod där med en post-gravidkropp och inga barn i belöning. Det är stor skillnad på att ha en sån kropp nu när jag har den vackraste bebisen och behöver mina extra kilon för att orka ge honom mat. Men då var min kropp bara ett hån, en ständig påminnelse om vad jag förlorat. Därför bestämde både Leif och jag oss för att vi skulle försöka komma i så bra form som möjligt innan nästa graviditet. Sagt och gjort, vi köpte ett löpband som fick plats i källaren och jag började även yoga. När så Åke blev till någon gång i april, fem månader senare, var min kropp faktiskt tillbaka i sin gamla form! Självklart blir den aldrig exakt likadan men jag kunde i alla fall ha mina vanliga kläder. Nu, när jag har min fina belöning gör det mig absolut ingenting att min kropp är mjuk och annorlunda. Jag har ingen brådska att komma i några kläder utan njuter till fullo av livet som det är nu. Tänk att min kropp burit fram Åke, fött honom och nu förser honom med mat som gör att han överlever varje dag? Så fräsigt! Däremot märker jag att mitt humör tar stryk av att ständigt sitta stilla. Därför tog jag idag på mig mina träningsskor, pluggade in en pod i öronen och ställde mig på bandet. Det handlade inte alls om att springa, jag gick i sakta mak men känslan efter 30 minuter ensam och att få svettas lite av fysisk ansträngning, gjorde så otroligt mycket! Detta ska nu bli en ny rutin, några gånger i veckan! Om några månader kanske jag vågar börja träna igen men fram tills dess fortsätter jag njuta av livet!
