Sedan Åke kommit till våra liv har mitt hjärta växt varje dag. Jag går alltid omkring med något som känns stort och mjukt inombords. Trots allt jobbigt som pågår runt om i världen och livet, har jag en typ av grundlycka som jag aldrig någonsin känt innan. Fy fan vad jag är glad att jag har denna vackra, kloka, rena och underbara person i mitt liv! Tillsammans med den ofattbara tillväxten av mitt hjärta, har också en känsla av skörhet kommit till mig. Jag tänker varje dag på att jag vill släppa loss mina känslor och bara låta kärleken liksom attackera mig och Åke men känner att jag håller tillbaka lite. Rädslan över livets vidriga vändningar finns ständigt i mitt bakhuvud och jag är så otroligt rädd om mitt barn. Jag är så rädd för att börja känna för mycket och sen bli snuvad igen. Samtidigt finns ju alla känslor redan inombords, inne i mitt stora, överfulla hjärta och väntar bara på att släppas ut i varje por av min kropp. Vågar jag? Kommer jag att få vara lycklig nu? Ja, jag vågar. När jag tittar in i Åkes vidöppna, avgrundsdjupa ögon inser jag att jag är hopplöst och totalt förälskad i honom. Nu är det han och jag, för alltid. Oavsett vad som händer i framtiden.
