Varken Leif eller jag tänker på Åke som en pojke. Jag tänker inte ens lite på hans kön just nu. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka att han är en flicka. Nä, just nu tänker jag bara på honom som ett barn. Jag behandlar honom inte annorlunda för att han är en kille. En del av mig är så förbryllad över att jag bryr mig så ofantligt lite över detta. Tänk att många ändå kollar kön redan på ultraljudet men jag vet ändå inte vilken skillnad det blir? Det enda jag fokuserar på just nu är att jag älskar honom så mycket att mitt hjärta nästan spricker när våra blickar möts och att det enda som betyder något är att han mår bra. Hur har ni känt inför era små spädisar? När blir dom sitt kön? Så hemskt det låter, jag hoppas faktiskt att jag aldrig någonsin kommer att börja behandla Åke på något annat sätt än som mitt älskade och efterlängtade barn. Att han kommer få vara sig själv och inte bara en pojke. Tillägg: Med detta inlägg menade jag inte att klanka ner på er som kollat kön eller att kritisera hur föräldrar klär sina barn, jag är egentligen mest förundrad över hur lite jag tänker på att Åke är en pojke just nu. Jag trodde att jag skulle tänka mycket mer på det och jag var en av dem som i slutet på graviditeten ångrade att jag inte hade kollat kön för att jag var så nyfiken! Det är mer någonting som slagit både mig och Leif nu när Åke snart är en månad, att vi ibland kan tänka på honom som en tjej också? Kan tänka mig att det är mer så här nu i början när bebisen verkligen bara är en bebis och inte riktigt visar någon personlighet och att det är det jag ville diskutera mer. Sen är det självklart upp till var och en hur man går vidare från denna bebistid men jag har som mål att inte medvetet styra in honom i någon kategori även fast det självklart kommer att bli så att han kommer behandlas som en pojke av omgivningen. Jag kallar honom ofta lillgubben nu också men det är liksom ingen värdering i det alls. Jag försöker mest bara greppa mina känslor och tankar kring detta eftersom det är så nytt alltihopa. :) Hoppas att ingen känner sig stött eller trampad på tårna!
