På nätterna har vi Åke mellan oss i hans babynest. Det funkar superbra, då har vi båda lite koll på honom. Ralf sover i vår säng också, han har en egen lurvig filt längre ned i sängen som han har sovit under fram tills Åke kom. Första natten var han allmänt skeptisk men andra natten började han saaaaaakta, saaaakta göra små närmanden mot Åke och hans babynest. Han försökte krypa ner bredvid honom, under hans filt och ovanför hans huvud. Supergulligt så klart men vi måste ju sätta gränsen nånstans faktiskt. När han för sjuttionde gången försökte smyga ner, kom jag på den briljanta idén att vi i stället för att hålla på och bråka skulle testa att ställa upp hans bädd i sängen! Som ett eget babynest! Sagt och gjort: Omedelbar succé! Han sover som en prins och ligger ofta på rygg och snarkar när Åke skriker. Ibland lägger han över huvudet lite på Åkes ben men brukar dra bort det efter några sparkar. Kanske egentligen inte är den bästa lösningen men när man är trött orkar man inte hålla på och vara pedagogisk. Han är ju trots allt vår lilla ögonsten han också och måste få trivas i sitt hem fast det kommit in en bebis.
