<p style="text-align: left"><em>Detta inlägg skriver jag främst på grund av nyfikenhet och genuint intresse för hur ni tänker, jag vill inte döma någon! Alla får göra som alla vill (så länge alla är snälla).</em></p> <p style="text-align: left">Jag skrev ett inlägg när Åke bara vara minimini och berättade att jag inte tänkte på honom utifrån hans kön än. Det blev ett inlägg med mycket respons och åsikter (läs det <a href="http://blogg.loppi.se/elisabethlindroth/2015/02/04/tankar-kring-kon/">HÄR</a>) och nu, fyra månader senare känner jag fortfarande likadant. Jag beter mig inte annorlunda på något sätt för att Åke är pojke, jag tänker knappt på det om jag ska vara ärlig. Självklart är det svinkul att klä honom lite gubbigt ibland och undermedvetet tror jag att hans klädstil ser lite annorlunda ut än vad den kanske hade gjort om jag hade fått en flicka, fast jag är inte alls säker.</p> <p style="text-align: left">Jag reflekterar mycket över hur jag och andra föräldrar, båda i min omgivning och på nätet, pratar om våra barn. Redan som spädbarn kallas många flickor för prinsessor, vackra, fina och jag får många kommentarer i stil med "vilken liten tuffing" när det gäller Åke. Jag är väldigt noga med att inte kommentera hans utseende så mycket alls. Självklart fattar han varken till eller från nu men jag vill få in vanan, att lyfta fram hans egenskaper i stället för hans utseende och hur han förväntas vara utifrån kön. Tyvärr kommer han bli bedömd och placerad i fack hela sitt liv, så då tycker i alla fall jag att vi som föräldrar kan låta honom slippa utseendehetsen och könsnormerna ett tag till.</p> <p style="text-align: left">Självklart kommenterar vi hans utseende hela tiden när det kommer till vem han är lik (typ alla som vi någonsin varit släkt med) och när han gör något extremt gulligt men jag försöker låta bli att till exempel lägga ut en bild och skriva bildtexter i stil med "min stilige pojke" eller liknande. På samma sätt försöker jag att inte kommentera till andra som har barn hur SÖTA och FINA de är, särskilt när barnen är stora nog att förstå vad det innebär. Jag anstränger mig för att lyfta andra saker. Det jobbade jag också stenhårt med som frisör, både med barn och vuxna. När jag hade klippt klart försökte jag låta bli att säga "SÅ FIN DU BLEV!!!", utan i stället säga typ "Visst känns det skönt?".</p> <p style="text-align: left">I många fall tycker jag att man kan se även personer med vuxna barn som kommenterar på bilder "min vackra dotter" och liknande, och då känner jag spontant, kan vi inte lyfta fram annat än utseendet på våra barn? Mitt fantastiska barn! Min roliga son! Min busiga dotter! Mina omtänksamma döttrar! Min älskade son!</p> <p style="text-align: left">Varför känner vi ett behov att kalla våra spädbarn för prinsessor/prinsar, framhäva deras kön och utseende och alltid få in ord som beskriver hur de ser ut? Varför inte bara skriva "min dotter", i stället för "min vackra dotter"?</p> <p style="text-align: left">Jag vill inte att Åke ska hamna i tuffa kille-facket alls så klart men helst så sent som möjligt. Jag vill lyfta fram hans känslighet, ömhet och alla "kvinnliga" sidor också. Jag vill inte att han ska växa upp och bli en man som inte pratar känslor, för att män ska vara starka och hårda. Om jag får en dotter, vill jag inte att hon ska känna sig begränsad till att bara vara söt, utan att hon tar plats och får visa alla sina fantastiska egenskaper, i stället för att bli dömd för sin kroppsform eller ögonbrynsform.</p> <p style="text-align: left">Min mamma har aldrig behandlat min annorlunda för att jag är tjej. Jag har fått göra allt hemma, hjälpa till med ved, skotta snö och bakat. Jag har aldrig känt mig som kvinna i den meningen, jag känner mig mer som en människa, som kan göra exakt samma saker som alla andra människor, men som råkade födas med superkraften att bära och föda barn.</p> <p style="text-align: left">Dock har jag ändå så klart mötts av fördomar baserat på mitt utseende och kön och det har stört mig från väldigt unga år.</p> <p style="text-align: left">Visst, jag gillar att bry mig om mitt utseende också men jag trivs alltid bäst i mitt egna skinn. Exakt så vill jag att Åke ska känna sig genom livet.</p> <p style="text-align: left"><em>Hur tänker ni kring detta?<br /> Ni som har fått både söner och döttrar, har ni behandlat dem olika redan från början medvetet eller omedvetet?<br /> Funderar ni kring utseendehetsen och vad ni lyfter fram hos era barn? </em></p> [embed]https://youtu.be/3H50llsHm3k[/embed] <p style="text-align: left">
