Jag kan inte fatta att han dels har växt i min mage, fötts ut ur mig och hängt med oss så länge! Samtidigt kan jag för mitt liv inte förstå att vi någonsin varit utan varandra. Tänkte skriva en liten lista med allt som hänt i hans korta liv och hur han utvecklas men det får komma en annan dag, eftersom han är lite ledsen ikväll... Tack för eran pepp och uppmuntran angående föregående inlägg! Ni är bäst och jag gillar att få känna att jag inte är ensam om mina tankar och känslor. TACK!
