Jag är en väldigt orolig människa, ännu mer sedan jag blev mamma. Det tror jag många kan känna igen sig i. Jag är SÅ rädd om Åke och vaktar över honom som en hök hela dagarna känns det som. Av någon anledning är jag alltid mest orolig precis när vi ska sova och jag ligger ensam vaken och lyssnar på allas andning. Inte sällan är det helt omöjligt att somna, oftast för att jag inbillar mig att Åke låter tät, ojämn i andningen eller för tyst(?!). Detta har resulterat i att jag också håller Leif vaken och ligger och spänner mig. I några nätter nu har vi testat att jag sover första passet själv ute i soffan i vardagsrummet. När Åke vaknar mellan 2-4 och vill äta, kommer Leif ut med honom till mig så att jag får amma honom i min vanliga stol (får väldigt ont i nacken av att liggamma för mycket) och under tiden lägger sig Leif i min uppvärmda soffsäng och sover med Ralf, som självklart vill hänga med flocken. Åke äter då allt från 20-40 minuter och sen kan jag utan problem gå och lägga mig med min fina familj i sängen och då också vara den som försöker få honom att sova om han inte redan gör det. Sen sover vi till 6-7 innan det är dags att amma igen och sen kör dagen igång, om vi inte tar sovmorgon till 9. Detta är just nu en superbra lösning och Åke sover nästan alltid superbra första passet, så Leif får nästan alltid sova ostört också. Men jag har såååå himla dåligt samvete varje kväll när jag tar mitt täcke och stänger dörren om min familj. Jag känner mig som världens sämsta mamma och som att jag sviker min son. Leif tycker att det funkar jättebra också och säger gång på gång att jag inte ska känna mig dålig men jag gör det ändå! Varför?! Jag är ju med Åke under dygnets alla timmar nästan och jag känner att jag verkligen behöver den här "pausen" på några timmar för att orka ge allt sen. Blir bara så förbannad på mig själv över att jag sitter och skriver ursäkter till varför jag är orolig och över att jag ens ska tänka tanken på att ha dåligt samvete. Jag är ju världens bästa mamma till Åke ändå! Åke har ju faktiskt också en pappa, som råkar vara världens bästa och man kan nästan se på den här bilden att Åke håller med.
