Hade en så peppig förmiddag idag; Åke var på bra humör, Ralf var extra gullig, det regnade inte och jag var full av inspiration. Jag gick med lätta steg under lunchpromenaden. Kom hem precis när det började regna. Leif kom hem på en timmes paus innan han skulle iväg på ett av sina eviga möten (önskar ibland att jag skulle få gå på ett möte i två timmar, bara sitta och prata med vuxna, få gå på toa när jag vill och dricka massa kaffe). Jag fick en timmes "rast", som började med att vi blev lite ovänner, jag fick duscha för första gången på en evighet och åka iväg på lite ärenden. Detta med tidspressen flåsande i nacken eftersom Leifs möte känns en miljard viktigare än allt jag gör (varför känner jag så?!). Kom hem igen, med ett paket innehållandes en ny och smidigare babysitter. Den är omöjlig att montera ihop, jag svettas, Åke måste äta och sova, Leif åker på möte, jag kastar den omöjliga prylen över golvet, tar Åke och lägger mig i sängen. Väl där läser jag en kommentar på mitt föregående inlägg som osar av usel energi ( sånt som gör att jag inte borde blogga, blir så jävla ledsen) och det är liksom droppen. Gråter en skvätt och nu tänker jag ligga här och tanka energi från denna perfekta skapelse så länge jag behöver. Hoppas att han aldrig blir en som sprider dålig stämning. UPDATE: Underbara ni som kommenterar och peppar! Jag är så glad att jag har er i mitt liv, ska ni veta! Vill bara förtydliga att denna tråkiga fredagseftermiddag hade varit precis lika tråkig utan den trista kommentaren, den var bara en del i allt. Det händer rätt mycket i livet runt omkring som är lite tufft också men för privat för att skriva om. Leif kom i alla fall hem från sitt möte med SÅ fina färgpennor till mig, som en tidig morsdagsgåva! Har ritat i min fina bok och mår så bra av det! Dessutom somnade Åke som en stock utan bök, så man kan väl säga att det inte blev så mycket värre. Fick till och med ihop babysittern, alldeles själv!
