Känns som en evighet sedan jag skrev del ett i denna följetong men det är bara drygt en vecka sedan! Hur har det gått då, att sluta amma? Joooovars, vi kör på! Jag ammar fortfarande morgon och kväll men kan så här med facit i hand känna att det i många fall kan vara lika bra att sluta helt direkt. Åke har nämligen varit lite ledsen i min närhet sista tiden. Det är ju inte så att han fattar att han, från att ha fått amma när han vill i princip, nu bara får göra det två gånger om dagen. Det är ju inte heller så att jag slutat lukta übergott enligt honom, utan direkt han blir lite trött/ledsen/frustrerad/uttråkad och är i närheten av mig, söker han efter föda och blir väldigt ledsen när han inser: 1. Att det är några lager tyg mellan hans mun och mitt bröst. 2. Han ändå inte kommer få amma. 3. Jag, hans egna MAMMA, nekar honom mat! Så att trappa ner innebär ju egentligen att jag måste vägra honom mat flera gånger per dag och göra honom ledsen. Han äter ju vanlig mat och mellanmål som att det inte fanns någon morgondag, plus att han lärt sig att dricka vatten ur pipmugg nu, så han behöver inte amma längre. Jag behöver inte amma honom längre. Det är så jäkla tufft att inse, samtidigt som jag inte vill plåga honom mer under dagarna genom att lukta mjölk men inte bjuda på någon. Det enda vi inte riktigt lyckats få till är vällingen. Det finns väl en massa olika sorter, så vi ska testa köpa en annan, annars får vi helt enkelt köra på gröt både morgon och kväll. Hur går det för er andra? Och till er som varit i min situation, slutade ni amma BÅDE morgon och kväll samtidigt eller tog ni först bort en av dem? Igår kväll körde vi första testnattningen utan att amma. Jag gråter nästan när jag skriver det här, första gången Åke ska sova i HELA sitt liv en kväll utan att JAG ammar honom och ser honom somna. Han fick gröt och sen gick Leif iväg med honom och när jag hörde hans SÅÅÅ ledsna gråt, rann tårarna bara. Fy fan, vilka känslor ett litet barn innebär alltså! Att älska någon så hårt att det gör ont. Det var lite knepigare än vanligt att söva honom, Leif fick ta till några olika knep och det kanske tog sammanlagt 25 minuter innan han sov (jag VET att det inte räknas som knepigt för många, men för oss är det lite längre än vanligt. Vi har verkligen varit bortskämda!). Hur gick första natten då? Jo, han sov från strax efter 19 och sista tiden (förutom senaste nätterna) har han kunnat sova till 5-6 med kanske någon rätt enkel omsövning men nu vaknade han klockan 2, fick en ny blöja och var så otroligt ledsen att han inte gick söva om. Halv tre kapitulerade jag och ammade honom och sen somnade vi om tillsammans och vaknade klockan sex. Halv sju tog Leif upp honom och gav honom frukostgröt. Så, enkelt sätt kan vi kanske säga att vi i natt tog bort BÅDE kvälls- och morgonamningen och bytte ut den till nattamning och det känns kanske inte så dumt ändå? Den värsta känslan med denna sluta-amma-tiden är att jag känner mig SÅ JÄKLA UTANFÖR OCH VÄRDELÖS. Jag kan liksom inte vara med alls på samma sätt, hur mycket jag än vill. Dessutom håller Åke mest troligt på att få tänder, han är lite mindre konstant glad än han brukar och jag vill bara kunna vara där och trösta honom helahela tiden men då vill han bara amma och blir ännu mer deppig när det inte går. Vi ska nu under kommande veckan fasa ut kvällsamningen och nästa vecka ryker morgonamningen också, HJÄLP! Kommer att uppdatera så klart och ska även nu, med facit i hand göra en lista med för- och nackdelar med denna hära amningen.
