I morse när jag skulle gå ut med Ralf upptäckte jag det här gulliga när jag plockade åt mig nycklarna: Han är liksom överallt, den lille rackaren! Både Leif och jag jobbar idag och Åke hänger med sin farmor. Jag VET att han är i superdupergoda händer och säkert har jättekul men jag har tänkt höra av mig till henne säkert en gång i minuten hittills. Inte för att jag inte litar på henne, utan snarare för att jag har dåligt samvete. Tänk om han är apjobbig och hon bara vill göra något annat av sin tisdag? Vi har inte haft barnvakt särskilt mycket hittills eftersom vi ju haft turen och oturen att vara hemma mycket båda två samtidigt. Vi har aldrig varit borta från Åke över natten och jag kan ärligt talat få lite panik när jag ser andra föräldrar göra massa vuxna saker och umgås med vänner på fina restauranger. Nu har det ju varit så tråkigt att vi helt enkelt inte haft råd att åka bort och på så sätt inte heller behövt barnvakt men det känns som att vi måste(?) testa det snart. Jag måste släppa kontrollen lite tror jag och även inse att Åkes mormor och farmor faktiskt VILL vara med honom, inte gör det under pistolhot. Hur har ni tänkt och gjort när det kommer till barnvakt? Har det funkat? Inte funkat? HUR SLÄPPER MAN DET DÅLIGA SAMVETET? Går det ens?
