Idag efter lunchvilan på två härliga timmar, bestämde vi oss för att åka ut i skogen! Vi tänkte kolla efter lite blåbär och fånga några nypor frisk luft. Fastän vi har sanslöst nära till naturen blir det ändå mest att vi hänger ute här i Burträsk och vi ville gärna introducera skogen och Åke för varandra nu. Vi packade en liten matsäck, svettades på oss kläder och hoppade in i bilen! Ralf tog plats under sitt favoritskägg (OBS! Vet att detta ej är ultimat men han sitter blickstilla). Åke är ju väldigt förnöjsam nästan jämt och detta gäller även i bilen. Under den långa resan till och från Östersund hade han sovit, läst bok, samt lekt med olika lock. Under denna resa på cirka tio minuter blev det bokläsning. Till sist var vi framme vid Kyrkstigen. Den är 40 kilometer lång och går från Burträsk kyrka till Skellefteå kyrka. Vi gick dock inte så långt. Först - lite tacksam påklädning! Sedan begav vi oss in i det vilda! Åke var tuff och gick ut hårt men hade inte riktigt räknat med alla elaka trädrötter som täckte stora delar av stigen. Det blev många fall och en del frustration men också en ny erfarenhet! Det är ju så jäkla härligt att vara i skogen! Okej, jag är rädd för ungefär allt och inbillade mig en massa björnliknande läten men i övrigt var jag TOTALT lugn. Det känns så himla skyddat och tryggt och framför allt TYST. Tills Åke insåg hur mycket det ekade... Ganska snart blev vi (jag) hungrig(a) och vi hittade en vindfälla att pausa på. Ralf är en hejare på att käka blåbär och han var så otroligt lycklig hela utflykten. Vi passade även på att föreviga mig och Åke på några bilder, för att kunna visa honom när han blir äldre, så att han inte tror att jag ständigt var frånvarande. Sedan började Leif göra sina jäkla älglocksläten. De har aldrig, aldrig någonsin fungerat men jag som är rädd för allt i skogen tänkte så klart att nu kommer vara första gången och att en hjord arga älgar var på intågande. Det kan man nästan se på mitt ansiktsuttryck nedan va? "SLUTA LEIF!" Åke fortsätter generöst bjuda Ralf på allt han äter, här var det ett Mariekex de delade på. När Åke sedan sträckte fram ett helt äpple mot Ralf kände han sig inte alls så sugen och återgick till att äta blåbär. Klockan började närma sig middagshandling (dagliga ångesten) och Åke började bli less på att ramla hela tiden, så han fick åka på Leifs axlar tillbaka till bilen. Jag tror att Åkes första riktiga skogsäventyr blev godkänt, nu ska vi försöka ta oss ut lite oftare! Blåbären då?!!?!?!??! Undrar ni så klart! Nja, det blev inte så himla många. Många säger att det är svårt att ha två barn och det tror jag så klart på MEN att ha ett barn och en hund är inte heller superenkelt. Hundar och barn är nämligen TOTALT olika och när en sitter stilla vill den andra springa och äta något äckligt i en mossa och tvärtom. Därför blev det inte så många bär som följde med hem men de räckte då till en paj! Den såg ut så här sist vi sågs: Nu hörde jag precis hur Leif plockade ut den ur ugnen så jag ska genast slänga mig i duschen och sedan äta så mycket paj jag bara kan! Älskar lediga dagar med min familj, allt blir ett äventyr!
