Nu är två veckors inskolning till ända och det känns faktiskt mycket bättre och enklare än jag hade vågat hoppas på! Åke älskar sin förskola, litar på pedagogerna och verkar känna sig allmänt trygg där. Enligt de flesta verkar Åke vara rätt trygg som person och jag hoppas SÅ innerligt att det får följa honom länge i livet. Igår var hans längsta dag, då lämnades han vid 9.30. Den tiden är de oftast utomhus så efter att Leif lämnat honom fick han leka ute ett tag och sedan gå in till lunch. Det var hans tredje lunch där och det går bättre och bättre! Han äter med god aptit men får fortfarande matas till stor del eftersom han verkar tro att Ralf finns under bordet även där... Men det ska nog bli någon fason på det också! Sedan sövdes han i vagnen av en av pedagogerna, för första gången. Jag var där dagen innan för att göra första försöket och var ärligt talat rätt osäker på hur det skulle gå. Han slocknade på fem minuter, efter att under flera månader knappt sovit alls i vagn och typ aldrig i en stillastående sådan. Sedan sov han en och en halv timme första dagen (då jag trodde att han kanske skulle dö i vagnen) och igår slog han rekord med 1 timme och 50 minuter! Helt otroligt. När han vaknat helt tyst och inte blivit rädd för att se en rätt okänd människas ansikte, ringde personalen till Leif som fick hämta hem honom. Då hade han varit där ungefär fyra timmar. Idag ska han ha en lättare dag, bara några timmar och sedan sova hemma och på måndag kör vi igång som vanligt! Det känns faktiskt helt okej, fastän vi så klart hellre hade varit hemma med honom tills han blev 20, minst. Det som jag tycker känns knepigast är det här med kläder. Här uppe kan det vara rätt kyligt på morgonen (typ 10 grader) men bli upp mot 20 på eftermiddagen, plus att det är blött i sanden, fastän det är varmt i luften. Så mycket som ska tänkas på helt enkelt men jag tänker att personalen får säga till oss om vi skickar fel kläder plus att vi får lära oss av eventuella misstag. Jag är väldigt tacksam över att vi fått ett barn som ofta är på bra humör och som också verkar älska att vara på förskolan. Jag kan inte tänka mig hur hjärtekrossande det är att varje dag lämna ett panikskrikande barn och gråtande åka till jobbet. Självklart kan det svänga snabbt och Åke kan bli mer medveten om att vi faktiskt lämnar honom (SNYFT) men just nu tänker jag njuta av denna göttiga känsla. En annan sak jag är väldigt glad för är att Leif och jag båda två är extrema rutinmänniskor och har skapat en ganska skön rutin med Åke också. Han var liksom inställd på ungefär samma tider som förskolan verkar följa, han har alltid somnat kring halv tolv på dagen här hemma och det är samma sak på föris, likaså att lunchen äts vid elva. Även där kan det självklart ändras men det är nästan ett år nu som vi haft klockan 19 som läggningstid och det har också fungerat NÄSTAN jämt. Så mycket värt att få några timmars kväll tillsammans! Känslan just nu denna fredag är alltså: GÖTTIG. Tacksam, nöjd, tillfreds och något lugnad inombords. Jag känner en sån enormt stor kärlek till denna lilla person och en sån fantastisk tacksamhet till honom för att han finns och gör allt så jävla jobbigt, härligt och underbart. Känslan av göttighet kan nääääästan knäcka känslan av svek mot Åke för att vi lämnar bort honom. Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det tusen gånger igen - livet och föräldraskapet: SÅ många känslor på en och samma gång, både dåliga och bra men aldrig bara en.
