Att ha en ettåring innebär konstant full fart, särskilt när man har en liten person som inte sover så mycket på dagarna (och ibland inte heller på nätterna). Det finns liksom ingen paus, det är som att han inte vill missa en sekund av att upptäcka livet och det är såååå underbart men sååååååååååååå......utmattande. Som förälder är (i alla fall vi) man också väldigt mån om att ens barn ska ha kul hela tiden, dagarna ska utnyttjas till fullo och Åke ska alltid ha något kul att pyssla med. Vi vill ju att han ska utvecklas och må bra! För någon dag sedan plockade jag bara ner honom i soffan en stund och så la vi oss och försökte sova, tyvärr förgäves, eftersom han såg så trött ut. Fast han inte sov insåg jag då att det ju också är otroligt viktigt för ett barn (och förälder!) att vila. Ladda batterierna, vara stilla och tyst en stund. Så nu har vi försökt göra det nån gång per dag, för några timmar sedan virade jag in min lilla älskade unge i en filt och så la vi oss mittemot varandra i en ände av soffan. Där låg vi säkert tjugo minuter och bara iakttog varandra. Åke använder än så länge inte napp så flitigt när han inte sover, så för att lugna ner honom en gnutta ger vi honom en och då är det som att hjärnan kopplar ihop det med vila, så han ligger alldeles stilla. Jag tar in alla detaljer i hans underbara ansikte, förundras över att vi lyckats skapa något så fint. Jag kollar på hans långa ögonfransar, stryker håret ut pannan på honom och passar på att sno flera pussar. Åke slumrar till lite ibland men ligger för det mesta och tittar han också. Han flyttar mitt ansikte fram och tillbaka, som för att verkligen gå igenom det grundligt. Han tvinnar mitt hår runt sina små fingrar och ibland när våra blickar möts, brister vi båda ut i skratt. Sen fortsätter vi mysa en stund och när stunden är över har båda laddat batterierna, både genom att ligga nära och tysta och genom att bara stanna upp mitt i vardagen. Det är ju egentligen ingen brådska.
