För ett år sedan föddes Åke och det känns som det längsta, kortaste, lättaste och jobbigaste året i hela mitt liv. Att en sån liten person kan ta en sån enorm plats i ens hjärta och hjärna kommer jag aldrig att förstå. Hur kärleken fortsätter växa varje dag, fastän man precis tänkt att det inte borde vara möjligt att älska någon mer. Hur hjärnan ständigt går på högvarv på grund av oro men samtidigt också är så otroligt fylld av glädje inför allt roligt vi ska få uppleva tillsammans. Ett barn är inte något man får, det är något man bär. Inte bara i sina armar till en början, utan i hela sin kropp för evigt. Alla sa till mig innan han kom att det inte går att förstå hur det känns att bli förälder och det är sant. Det känns nämligen på tusen olika sätt, varje sekund. Tack för alla fantastiska och spännande sekunder vi fått bära dig, Åke! Du är den jag inte visste att jag saknade och jag älskar dig på alla sätt det går älska.
