Älskade vänner! Nu sträcker jag ut min lillhand till er ännu en gång, ty Lindroths behöver eder hjälp! Åke har förvandlats från sovexpert till sömnvägrare på några veckor! Det är en så frustrerande bit med barnlivet, att man aldrig någonsin hinner bli expert på sin avkomma, innan de ändrar sina mönster igen, bara för att jäklas. Jag ska berätta för er ungefär hur en natt kan se ut nu för tiden, så att ni har lite koll. Åke somnar vid 19, då är han oftast superdupertrött. Han sover nästan alltid bra på kvällarna, ibland vaknar han till men då krävs bara en nappinstoppning (nytt ord för mig sedan jag blev förälder) och sen somnar han om. När vi lägger oss, typ vid 22-23 kan han vakna till eftersom vi ju bökar och stökar men han vaknar aldrig helt. Eftersom han käkar välling precis innan han somnar och ibland rätt mycket, brukar vi passa på att byta blöja när vi lägger oss, Åke vaknar nästan aldrig då heller. Vi har införskaffat nattblöjor, som ska hålla 12 timmar och inbillade oss att han skulle sova bättre då, men icket. Sen kommer då nätterna. Han vaknar mellan 00-03 och står i sin säng, glad som en lärka. Leif tar upp honom (han tar nästan alltid nätterna eftersom jag tydligen är förlamad då) och försöker sedan få honom att somna om, ibland mellan oss och ibland i vårt gästrum i källaren. De senaste nätterna har han knappt somnat om, bara väldigt sporadiskt. Sen kommer morgonen, Åke äter frukost och sen försöker Leif få honom att somna igen, något som alltid fungerat men som på sistone inte heller går. Sen sover han kanske max 40 minuter på dagen och sen börjar det om. Han är nästan aldrig på dåligt humör, på nätterna gråter eller skriker han aldrig, utan har bara väldigt svårt att komma till ro. Detta leder till att jag har konstant dåligt samvete över att Leif aldrig får sova och att vi analyserar HELA tiden. "Igår råkade han ju sova tre gånger under dagen och sov sedan hela natten, kanske är det knepet?", "Idag sov han ingenting under HELA dagen, då borde han ju sova hela natten!" osv. osv. Det finns liksom inget facit!!!!!!!!!!!!!!!! Det vi kommit fram till är följande: Vi kanske bör flytta honom till eget rum (DET TAR EMOT SÅ MYCKET). Det KAN bero på tänderna (hahaha, hur många gånger har man inte sagt det?!), två stycken kikade fram i morse nämligen! Han är i ett leap (vet ej om det ens betyder nåt på riktigt). Han sover för mycket/för lite på dagen och/eller är för hungrig/för mätt, plus allt annat vi säkert missar som han inte kan berätta för oss. Vi har tappat nattsjälvförtroendet. Har ni råd eller erfarenheter att dela med er av?
