Jag vill bara kika in och säga TACK till er. Ni som ständigt kommenterar, trycker på hjärtat, läser, peppar, tröstar och finns där. Jag är så glad att den här bloggen verkligen får spegla alla mina sidor, alla mina humör för dagen. Ibland är det tyngre och då får det vara det. Ibland är det sanslöst ytligt och det är också okej. Ni finns där ändå och det är jag innerligt tacksam för. Trots min sorg efter tvillingarna, mår jag nu äntligen bättre än på himla länge. Alltså, jag kan ha bättre och sämre dagar men min grundlycka är äntligen tillbaka. Jag ältar inte saker på samma sätt och känner mig på det stora hela väldigt nöjd med mig själv och allt jag har i livet. En sån evig tacksamhet liksom. Jag kan inte fatta att detta fantastiska barn, med de mest perfekta små fingrarna, fötterna och veck på armarna är något som jag gjort. Att jag, trots motgångar, ändå fått Åke, som lyser upp livet för oss. Vi kan strunta i det faktum att han på bilden ovan skrattar åt den fula ankungen när hen är som allra, allra ledsnast. Ingen är perfekt, inte ens barn! Nu tar vi helg tycker jag, hoppas att ni får en underbara sådan!
