Okej, jag har insett hur fruktansvärt hopplös jag är när det kommer att föreviga MITT liv. Jag knäpper bilder till höger och vänster men nästan aldrig ens en selfie?! Jag ber aldrig Leif fota mig nästan heller och idag borde jag ju ha gjort det. Jag var nämligen kammad och sminkad för typ första gången sedan jag kom hem från BERLIN! oooops Hur som helst, vår dag startade i ottan. Något vi inte var direkt oroliga över eftersom Åke vaknar allt mellan 3-6 och vi tänkte inte ens ställa väckaren. Bara för det fick VI VÄCKA HONOM?! Herregud, det har aldrig hänt tidigare men vi skulle vara på plats klockan sju och när den närmade sig halv var jag tvungen att hosta till rätt högt vid Åkes säng och då "råkade" han visst vakna... Jag tog inte med mig någon kamera idag utan tänkte testa kvallan på min nya iPhone 6S, som ju har en myyyyyycket bättre kamera än femman! Vi stressade i oss frukost, Leif sprang ut med Ralf, jag sminkade mig och klämde upp håret lite snabbt, allt under ett moln av surhet. Trötthet + stress = dålig kombo. En kvart efter sju kom vi till platsen och blev direkt på bättre humör. Oj, jag kanske ska berätta vad vi skulle göra först, hehe. Så här är det: Västerbottensosten görs ju här i Burträsk och den går bara göra här. Det har spelats in ett par reklamfilmer om den och alla är gjorda här och med lokala förmågor, något jag älskar! Här är två av dem, i den första nämner en kvinna att hennes jobbarkompis Gunilla berättat en sak, Gunilla är min mamma! *stolt* Hur som helst, i veckan har en ny reklam spelats in! Lilla Burträsk har fyllts av fräsiga film-människor och det har filmats en hel del tror jag. På förmiddagen idag var det dags för alla som ville att ställa upp som statister och vår roll var, förutom att vänta vänta och vänta, att sjunga för osten. Den osten som reklamen ska handla om (tror jag) lagras i 24 månader och vi sjöng helt enkelt "ja må de leva" för dem på födelsedagen! Det filmades i olika sekvenser, från olika håll och MÅNGA tagningar. Solen sken men tyvärr var det så himla blåsigt och eftersom vi skulle vara klädda i somriga kalaskläder var det rätt kyligt. Tack och lov fick vi hänga inne på Västerbottensost besökcenter mellan tagningarna. Åke hade ungefär the time of his life i alla fall. MASSA folk och stora ytor. Han kröp och gick omkring och sa "heeeeej" till alla så många gånger att de nästan var overkligt. Alla hälsade tillbaka varje gång och ylade även tillbaka till honom. Det är hans grej nämligen, att yla. Ska försöka fånga det på film! Han körde på som bara den och behövde inga leksaker över huvud taget. Det var en härlig blandning av människor där, unga, medelålders och äldre. Alla var så fina och fick dessutom en stunds piff hos en makeupartist. Precis lagom till att vi skulle filma hann klockan närma sig lunch och sömn för Åke. Han fick bara ta korta mikropauser och i slutet var han S Å trött! Så glad att han är så tapper och ändå höll modet uppe. I slutet skulle vi hurra för osten och det blev lite för mycket för en trött Åke. Han blev så rädd! Tack och lov blev vi precis klara då och kunde skynda oss hem! Både Leif och jag skulle jobba och alla skulle hinna klämma i sig lunch. Mamma kom och hjälpte till, sedan gick hon ut med Åke i vagnen så han fick ta igen sig. Ralf spenderade förmiddagen i solen på svärmors altan, jag är så obeskrivligt tacksam för våra mammor alltså! Jag jobbade hela eftermiddagen och en stund in på kvällen, Leif lånade hem ett släp från jobbet och körde bort vårt ångestskräp som legat både i och utanför garaget och Åke lyckades till slut somna för kvällen efter en stunds oroligt röjande. Alla intryck idag har säkert gjort sitt och då tar det ju en stund att varva ner. I det stora hela en fantastiskt spännande dag! Jag är så imponerad av människor som jobbar med film och reklam, vilken tid det tar! Det går inte förstå hur noggranna de är men jag tror det kommer bli himla bra! Även lyx att vi fick betalt för att ha kul och hänga med härliga människor. Avslutar inlägget med en bild av Ralf. Hundar kan ju inte prata men han kan VERKLIGEN prata med sin kropp. När han lägger sig där matskålen brukar stå, betyder det mest troligt att han är superhungrig. Han är för övrigt alltid hungrig, flera gånger har han lurat oss att ge honom middag tre gånger minst. Tack för en underbar ovanlig dag!
