Vaknade upp till ÄNNU mer snö, varningar från folk som varit ute på vägarna samt en lätt snorig unge, så jag bestämde mig för att stanna inne. Att köra åtta mil med bebis i magen på vägar som inte är helt plogade är INTE ultimat. Något annat som inte är ultimat är att spendera nästan tre hela dygn inomhus, man blir lätt galen. Jag räknade verkligen sekunderna tills Leif kom hem från jobbet idag och LÄNGTAR till att få jobba imorgon. SÅ glad att jag har ett jobb där jag trivs och får andas, jag har växt flera centimeter psykiskt på grund av det. Åke har spenderat sin dag väldigt lättklädd, delvis i en garderob. Han har också hängt mycket i sitt rum, som han först nu verkligen börjat gilla! Ibland står Leif och jag i köket och fixar med middagen och Åke leker ensam i sitt rum?!?!? Okej, det handlar om minuter och JA, ibland får jag panik när det blir för tyst och måste rusa dit. Hittills har tystnaden bara berott på att han läst någon riktigt bra bok eller helt enkelt haft för många klossar i munnen för att kunna skapa ljud. Okej att jag skröt om hur mycket jag älskar vintern och hur lite jag bryr mig om väder osv men när det har snöat konstant i flera dagar är det faktiskt läge för dans när det plötsligt slutar! SÅ skönt! Det är inte bara jag som är lycklig utan även denna frusna krabat: Så här har våra konversationer sett ut på sistone: Jag: "Ralf, nu har du inte varit ute på väääääääÄÄääldigt länge. Jag vet att det fortfarande blåser och snöar och att ingen hunnit skotta, så att snön når upp till din mage men du MÅSTE ut NU!" Ralf:
