HEJ! Äntligen återförenas vi, här på bloggen och så klart är det ju rejält hög tid för en graviduppdatering tycker jag! Nu är jag alltså i vecka 26, vilket ju känns gaaaalet. Det börjar verkligen gå superdupersupersnabbt nu och det skrämmer mig lite, samtidigt som det också känns oerhört skönt att allt bara rullar på! Som vanligt med allt annat, det känns både bra, skrämmande, otäckt, och underbart! Det ena utesluter aldrig det andra. Först och främst vill jag tacka för all pepp, dels på förra gravidinlägget där jag skrev om min hemska kroppsuppfattning och dels under min paus härifrån, när ni skrivit saker som att jag känns som en kompis (åhhhh!), att min blogg är BÄST (åhhhhh!) och att vissa av er verkligen ÄLSKAR min blogg (ÅHHHHH!). Sån härlig boost och ni är så underbara, vill endast ge all kärlek tillbaka till er. TACK! Jag tror inte att någon av er har missat följetongen kring min mage och mitt järnvärde, så jag skippar att skriva så mycket om det. Kan bara säga att efter ungefär två veckors järnintagsuppehåll har min mage typ kommit igång igen och det har gett mig ny energi bara det! Så skönt när kroppen fungerar ungefär som den ska! Fortsätter det så här kommer jag sakta men säkert börja knapra järn igen, för jag måste bli liiiiite härligare bara. Tröttheten jag känner just nu, ni vet en sån som gör att man känner sig utmattad när man vaknar, går leva med helt klart. Däremot märker jag att mitt humör är extremt mycket sämre (blir väääääldigt lätt sur på stackarna i min familj) och jag hanterar vardaglig stress kopiöst uselt. Det är två egenskaper jag ej uppskattar och önskar dem inget gott. Magen då? JOOO, jag har känt mig så där slappt lugn ett bra tag nu. Liksom litat på bebisen och tänkt att den ju sköter sig som den ska. Senaste dygnet har jag dock varit lite mer orolig eftersom jag helt plötsligt känt av hen där inne lite mindre, vilket jag inte ens är säker på men som jag kanske bara intalat mig. Det mesta beror uteslutande på att jag endast varit ledig idag och därför maxat dagen nåt så djävulskt och aldrig suttit stilla. Bebisen har väl helt enkelt vaggats konstant och inte kunnat vakna nästan. Igår kväll vaknade den till liv när jag väl slängt mig i soffan och det kändes fint! Jag känner mig mycket mer tillfreds med min kropp också, liksom mer vacker och ståtlig. Tror att det beror på att magen liksom ploppat ut ordentligt nu och helt enkelt inte går dölja längre. Nu får jag i stället klä mig för att magen ska få vara en del i gänget och då har jag insett att den faktiskt ÄR där och är cool och fin. Här iklädd en tjusig polotröja från Asos gravidavdelning, som jag köpte i en storlek större än jag brukar ha eftersom jag då led av en skev kroppsbild. Beställde typ sju plagg, samtliga i en storlek större och alla är något bylsiga. Övriga krämpor, har jag såna? HAHAHAHHOHOHAHOAHHHIHIHA, eh ja. Foglossningen flyttar liksom runt och nu är det ondast i höfterna, samt rumpområdet. Höfterna gör alldeles särskilt ont på nätterna och tillsammans med halsbrännan kan de ibland göra min sömn ledsen. Dessutom har jag börjat få väldigt ont i ryggen och inser att jag MÅSTE försöka träna på något vis. Just nu tränar jag "bara" knipövningar, då jag fick tvär panik och fick för mig att min bäckenbotten var alldeles för trött och snart skulle släppa ner barnet. Att hänga hela dagar med Åke börjar kännas något tungt också, han väger drygt 13 kilo och min rygg är ej nog stark. Han är också SÅÅÅ snabb just nu och befinner sig överallt samtidigt!??! Jag vill bara ligga utsträckt i en soffa eller säng. Tur att Åke är världens roligaste person som ändå lyfter humöret precis när det behövs! OBS! Fråga mig inte varför jag håller i ett påskägg på bilden! För att summera - Jag har rätt ont men känner mig bekväm, trygg och extremt tacksam efter de senaste dagarnas oroskänslor. Heja livet! Hur mår ni andra? Vilken vecka är ni i? Har ni fött barn nyss? Vill ni ha barn? Är ni julmysiga? Berätta ALLT!
