Åh, helgen! Från att ha varit ett mindre åskmoln på fredagskvällen, var jag som en större sol igår. Det gör så himla mycket att få sova lite extra, vila och bara hänga med de som ju faktiskt ger allra mest och bäst energi. Att den riktiga solen varit framme nästan hela helgen gjorde så klart absolut ingenting! Efter lördagens härliga lunchvila tog vi en promenad runt Burträsk. Vi sa det både Leif och jag, att vi verkligen haft tur som fått ett barn som fortfarande är så HIMLA nöjd med att sitta i vagnen. Det underlättar ju så klart en hel del när man är ensam och Ralf måste göra sina behov. Ralf vågade till och med doppa tassarna i sjön, mest på grund av han alltid tror att det finns någon liten godis där. Ralf och jag poserade och jag var väldigt, väldigt ljusskygg. Jag är tacksam för att min kropp fortfarande tillåter dessa långa promenader men märker att trappgång inte är ultimat... Efter en skön kväll som innehöll klippning av hår+skägg på Leif och Så mycket bättre (älskar denna säsong!), vaknade vi upp till en tidsomställd Åke, som ville upp klockan sex som vanligt. Skillnaden var ju bara att den nya tiden var fem... Hoppas han kommer in i nya tiderna snabbt! Leif och jag kammade till oss, för vi skulle ju åka på dejt! Jag försökte få till en gullig bild på mig och min avkomma men det ÄR omöjligt nu för tiden?!?!?!?!?!? Han var i alla fall som vanligt overkligt gullig och mycket peppad på att hänga hos mormor+morfar! Sedan styrde päronen kosan mot stan för en MYCKET god brunch på Brygg CC, som är ett väldigt härligt ställe! Det fanns verkligen allt, små pastarätter, massa kött, äggröra, smoothies och sanslöst mycket mer! Vi kände båda två att mättnaden höll på att lägga sig INNAN vi ens hunnit ta oss an efterrättsdelen, så vi hetsåt helt enkelt innan det var för sent! AH MEN HERREGUD så mätta vi blev! Vi vacklade ut i solen vid ett-tiden och åt ingen middag alls igår, hahaha! När vi gjort några ärenden på stan bestämde vi oss för att köra runt lite i olika villaområden. Det är ju SÅ kul att glida runt och försöka tänka sig in i olika hus och kvarter. Men hur mycket vi än försökte, kunde vi inte hitta ett enda ställe där vi ville bo. Så vi körde hemåt igen och när vi rullade in i vårt vackra Burträsk kände vi båda två att vi bor precis där vi ska bo just nu. Det är hit man kommer när man kommer hem.
