Nu är lilla Gry snart fyra veckor (fatta snabbt det går?!) och chocken börjar så sakta lägga sig. Eller, den lägger sig ibland och blossar upp ofta men den känns mer hanterbar. Kanske beror det på att vi är vana vid den eller för att vi lärt oss att hantera den, eller lite av båda. Efter att ha befunnit mig i någon sorts oändlighet där dagarna bara flyter samman med nätterna och skriken bara avlöser varandra, har jag nu börjat kunna bena ut livet en gnutta. Jag har lärt mig att höra skillnad på Grys olika skrikvarianter och avgöra om Åke verkligen är ledsen eller bara svartsjuk. Efter att ha ätit stående flera dagar har vi lyckats ordna middagar som faktiskt tagit en liten stund att förbereda och i lördags kväll han jag till och med måla tånaglarna! Vi har lärt oss mer hur vi ska tänka när hela gänget ska ut på promenad, vilket barn som ska lastas i vagnen först och vem som ska stå för vilka uppgifter. Vi börjar helt enkelt jobba ihop oss mer och mer för varje dag, alla fyra! De första tre veckorna har på många sätt verkligen varit ett totalt kaos i min hjärna och jag vet inte riktigt hur tiden bara kunde rinna förbi så snabbt! Antar att jag om en månad till säkert kommer att se tillbaka på en månads kaos igen men jag VILL tro att det blir lättare och lättare. Åke älskar verkligen sin lillasyster! Han släpper ALLT när han hör henne gråta och springer och letar henne i huset när han inte sett henne på ett tag. Han skrattar när hon låter och säger hej när deras blickar möts. Han har verkligen INGEN aning om hur skör hon är och har inga problem med att skaka, smaka och knacka på henne lite hårt ibland, så vi är ständigt i närheten. Ibland blir han jätteledsen när vi säger till henne och det skär i hjärtat men vi försöker berömma honom hela tiden när han är snäll mot Gry. Det blir många såna här situationer, när hans hand försiktigt flyttas innan den hinner göra skada. Åke vill vara så nära sin syrra som det bara går och förstår inte varför han inte får klättra ner bredvid henne. Ofta har han dock väldigt mjuk, liten hand som stryker och känner på den nya människan. Det är så fantastiskt att se! Åke vill också gärna ligga med sitt huvud tätt, tätt intill Grys. Alltså hjärtat svämmar över då! Han skrattar också sååå himla gott när hon gråter, hahaha! Ibland blir han också lite orolig och springer för att vara med henne. Jag har ännu inte behövt vara ensam med båda barnen några längre stunder, tack vare våra mammor som hjälpt till. Den här veckan blir det lite mer men sen är det ju påsklov, vilket känns superlyxigt! Trots mjukstarten för mig som mammaledig tvåbarnsmoder, har vi börjat göra lite ändringar i hemmet för att underlätta vardagen så mycket som det bara går. Små lifehacks kanske man kan säga! Ni får gärna fylla på med era bästa knep för att få vardagen att gå ihop också! Vi har bytt ut vårt sopkärl till ett större. Alltså, alla dessa blöjor, soptunnan verkligen svämmade över! För att minska den stressen beställde vi ett större som kom inom några veckor. Vi har placerat ut blöjor och våtservetter runt hela huset. SÅ smidigt att kunna byta blöja överallt! Vi försöker vara effektiva. Känner jag att något borde göras, ser jag till att göra det direkt! Det finns liksom ingen tid att skjuta på saker just nu, då svämmar huset över. Vi har gjort ett tillfälligt skötbord i vardagsrummet. Åke når inte upp dit och jag slipper gå till badrummet för att byta blöja på Gry och lämna Åke utan uppsikt längre stunder. Vi har accepterat att hela vårt hus är ett lekrum. I Åkes rum upptas nästan hela golvet av en madrass, där han sover på dagarna, Leif sover ibland på nätterna och Ralf lägger sig när han känner för det. Snyggt? Nej! Men det är smidigt! Jag tycker också att mitt humör saaaaaakta men säkert börjar bli bättre. Visst, jag är så sanslöst trött hela hela tiden men hormonerna tycks ha ramlat bort eller ramlat rätt nu och jag känner mig lite mindre tonårig. Som sagt, tröööött. Men samtidigt sjukt nöjd! Kolla bara, jag har gjort den här människan i min kropp! Nu kommer jag säkert få äta upp det här inlägget inom några timmar när jag ska hämta Åke på förskolan och hänga med syskon + hund själv men jag känner bara en lycka över att jag stundtals kan se ljuset och andra delar av livet igen. Visst, livet handlar till 96% om bebis och Åke men de andra procenten börjar så sakteliga ta mer och mer plats! Ha nu en underbar måndag (var tvungen att dubbelkolla att det verkligen var måndag....)!
