Åke får beskriva hur vi alla känner oss för tillfället, för HERREGUD så knepiga nätterna är i Lindrothska hemmet för tillfället! Det är så mycket som händer på nätterna och så många uppvakningar att man ibland känner att det knappt är värt att gå och lägga sig vissa kvällar. Gry sover hela nätter och har gjort det sen jag slutade amma. Hon somnar mellan 19-20 och vaknar typ 5. Innan kunde hon sova till 6-7-tiden men nu har det blivit väääääldigt tidiga morgnar. Jag vet inte hur vi ska kunna få någon bukt på det och är så klart oändligt tacksam över att hon ändå sover så pass långa nätter. Dock sover hon inte HELA tiden, utan det krävs x antal nappinstoppningar och vändningar under natten. En anledning till att jag tror att hon vaknar så tidigt är att blöjan hinner bli megafull så klart. Vi byter den ibland på natten men hon är väldigt lättväckt och då blir det ofta lite krångel. Åke vaknade aldrig när vi bytte blöja på honom minns jag, plus att det var så enkelt att amma honom till sömns igen. När barnet äter ersättning är allt (enligt mig) lite svårare. Att kliva upp, blanda en flaska och röja runt kan innebära att hunden vaknar, vill kissa och sedan springa in och lägga sig hos Åke, som då vaknar. Plus att vi inte riktigt vill få in en nattätning hos Gry eftersom hon ju inte behövt det innan och aldrig verkar direkt hungrig på natten. Gry sover allra bäst själv, i säng, babynest eller vagn. Hon är inte en bebis som somnar lugnt nära oss, som Åke kunde göra efter amning. Det är en sorg hos mig, att jag inte riktigt fått den närheten med henne och tänker att det är just på grund av att jag inte ammar. Självklart kan det också bero på att Gry inte är Åke och helt enkelt vill sova själv. Åke i sin tur håller mest troligt på att få alla sista fyra kindtänder och är oerhört störd i munnen. Det är knytnävar där inne konstant och han sover väldigt oroligt. Han somnar också för kvällen mellan 19-20 och sover han till klockan fem utan att vakna ser vi det som en supernatt. Det händer tyvärr väldigt sällan, utan oftast vaknar han till mellan 1-3 och piper till. Kanske hade han kunnat somna om själv om inte hundfan prompt springer dit direkt han hör ett ljud. När Ralf hoppar upp i Åkes säng vill han först kolla till honom genom att nosa honom lite i ansiktet och sen gärna böka in sig under hans täcke. Detta medför ofta att Åke vaknar helt innan vi ens hunnit fatta vad som hänt eftersom det går på typ tre sekunder. Det fungerar inte att ha stängda dörrar till sovrummen eftersom vi ju vill höra om Åke låter, samt att Ralf då i stället sätter sig och gråter vid den stängda dörren. Jag förstår ju Ralfs beteende, han vill ha koll på sin flock och det är ju självklart fint att han tycker så mycket om Åke. MEN herregud vad det STÖR! Han är ju också 9 år gammal och hans håll på natten verkar ha blivit lite sämre på sistone, vilket då innebär att han många nätter springer upp och vill kissa. Det är helt enkelt ett mindre kaos hos oss på nätterna och de få timmarna man får på kvällarna efter barnen somnat blir bara färre och färre eftersom vi snart måste gå och lägga oss samtidigt som dem för att ens orka leva. Vissa nätter går Leif ner med Åke till gästrummet i källaren när han vaknar och lyckas han somna om (han vaknar rätt ordentligt när han väl vaknar), kan de sova till sjutiden ibland. Jag skriver inte det här inlägget för att be om massa tips och råd eftersom allas barn och familjeförhållanden ser helt olika men jag känner bara att jag behöver få klaga lite. Vi har verkligen försökt ALLT och hade som sagt en förhoppning om att få en lång natt när vi sov med var sitt barn på hotell förra veckan. Det visade sig att det blev en exakt likadan natt, minus hund då. Just nu känns det helt hopplöst och vi har lite ställt in oss på att livet för alltid kommer se ut så här. Det är ju en så stor skillnad när det är två/fler barn och inte ett. Är det ett barn som stökar på nätterna kan man ju ta varannan natt eller så men när Åke vaknar till, vaknar alltid Gry och därför krävs båda hela tiden. Återigen, all cred till ensamstående, kan ej fatta hur ni klarar det! SJÄLVKLART vet jag att även denna fas kommer bli bättre. Förhoppningsvis kommer Åkes tänder ut någon gång, snart hoppas jag. Sen fattar jag att han är i en ålder där så himla mycket händer i hans hjärna. Nya ord och intryck kommer hela tiden, samtidigt som han växer i en rasande fart. Det kan liksom inte bara passera utan att det märks. Jag längtar så innerligt efter en morgon som startar vid sju. Trodde aldrig jag skulle skriva det. TACKAR dock alla gudar eller vad det nu är som finns för att våra barn ändå är så jäkla glada och tappra, trots lite sömn. De är så himmelens gulliga, glada och älskvärda. När man vaknar där vid 4.45 av att Gry bökar runt i sängen och möts av världens gladaste, sprattelbebis när man tittar ner, gör att man ändå orkar kliva upp. Och när Åke är så där nyvaken och vill ligga i sängen och tvinna mitt hår och viska "traktor" eller "ko" i en mindre evighet, då känns livet så rikt. Hur har ni det på nätterna? Hur har ni haft det innan? Har det blivit bättre? Någon ljusning? Finns det hopp? Ha nu en underbar söndag!
