Vecka 35 alltså, nu börjar det verkligen kännas! Magen känns tyngre, lungorna ÄNNU mindre och trycket nedåt kraftigare. Kroppen börjar helt enkelt fatta att nu är det inte så hemskt länge kvar och börjar visa det för att kanske, kanske få mig att lugna ner mig. Det går sådär. Jag kör på i 170 fortfarande, hjärnan jobbar FRENETISKT hela tiden och skapar nya projekt som jag så gärna vill hinna med innan bebisen kommer. Det spårar lätt iväg och börjar handla om att måla golv, tak och allt däremellan. Dessutom sover jag så jäkla risigt, dels har jag varit lite (underdrift) rädd för att Åke ska kräkas hela helgen eftersom vi hörde rykten om att den förbannade kräksjukan börjat härja igen (helgen flöt på i lugn takt, tack och lov!), och dels har graviditeten så klart sett till så att jag inte ska få sova precis som jag vill. Just nu har den bestämt att följande saker ska störa skönhetssömnen: Bebisen har börjat sova HELA nätterna. Okej, det kan låta bra men jag blir så klart orolig, efter att ha haft full fart där under perioder på natten. Nu är den smått galen innan jag somnar och direkt jag vaknar men oftast helt stilla på natten och då ligger jag vaken och letar livstecken. HERREGUD MÄNNISKA, sluta oroa dig!!! vill jag skrika till mig själv. Förresten, stämmer det med dygnsrytmen från mage till IRL? KAN vi få en bebis som sover på nätterna?! *hoppas* Min halsbränna må vara borta, förutom när jag slarvat med mina preparat, men uppstötningarna! Jag ligger ofta någon timme innan jag somnar och väntar på att det ska lugna sig. "Kissnödighet", alltså att bebisen lurar mig att jag måste kissa fast jag just gjort det. Jag går på det alldeles för ofta. Jag börjar också ha lite ont i kroppen, framför allt höger höft, som av någon anledning vill göra superont när jag ligger och när jag ställer mig upp. För övrigt har jag börjat känna att det nog är dags att köpa på mig lite smått och gott som är SÅ skönt att ha hemma, typ pysventiler, amningsnapp och sånt. Lite blöjor och krämer också. Jag är så övermänskligt glad över att jag i fredags fick ett SÅ passande bud (vet inte om det är ett bud, kan inte sånt här riktigt?), med lite härligheter från mitt favoritmärke Burt's Bees! Två av krämerna är till Åkes torra vinterhud men oljan ska vi spara till bebisen! Vi har arbetat oss igenom ett gäng av dessa oljor under Åkes liv och även överdoserat å det grövsta. Han var alltid blank och oljig men den är SÅ skön och luktar SÅÅÅ gott! Kan inte fatta att vi ska smörja in ännu en minimänniska snart! Helgen har vi också ägnat åt att rensa och sortera bebis- och barnkläder. Det är en sån grej som hängt över mig ett bra tag, vi har bara lagt kläder som Åke växt ur lite här och var. Några i backar, några i kassar och några i byråer. Nu köpte vi fler plastbackar och plockade upp ALLT vi ägde, vilket visade sig vara nästan otäckt mycket. Jag letade fram alla plagg i storlek 50 och 56, vilket inte var så väldigt många egentligen. I storlek 50 hade vi typ fyra plagg men vi har bestämt oss för att inte köpa något mer där OM vi inte får ett barn som är lite mindre, då fixar vi det när det har kommit! I storlek 62, 68 och 74 hade vi verkligen overkligt mycket kläder, fastän många plagg kändes lite trista. Vi har ärvt, lånat och köpt mycket begagnat och efter några barn, många tvättar och nåt år ihopvikta i diverse förråd, börjar de så klart tappa gnistan. Så självklart kommer vi att köpa lite nytt när barnet kommit! Det jag kände allra mest att vi faktiskt måste fixa på en gång är ett gäng pyjamasar i storlek 56. När jag skrev mitt inlägg om BB-väskan var ni några som kommenterade och berättade att ni tyckte att pyjamas var överlägset bäst på BB och jag håller helt med! Åke hade nästan det jämt under sina första dygn och det är rätt bekvämt att slippa hålla på med små bodys och tusentals knappar när man är nyförlöst och lite osäker. Den blivande storebrodern verkade inte alls förstå vad som pågick, utan spenderade sin tid med att läsa i en plastback. Annars då? JO, jag har TVÅ dagar kvar att jobba. TVÅÅÅÅÅ! Eller inte ens två dagar, två halvdagar. Det känns både och, just nu rätt skönt eftersom jag är SÅ trött. Att jobba halvdagar i en månads tid har inte direkt gjort att känt mig mer ledig eller avslappnad, snarare tvärtom. Jag hinner ingenting de timmar på dagen jag är ledig, då ska jag försöka hinna sova, äta, dricka mycket vatten, vila, rasta hund, hämta lite tidigare på förskolan och tvätta. Därför känner jag att det ska bli gött att få några veckor "ledigt" innan bebisen är här. Däremot är det så klart lite sorgligt att lämna jobbet, där jag trivs så bra. Jag kommer sakna många jag blivit van att träffa dagligen och att få stilla mitt sociala behov men det kommer säkert gå bra så klart! Jag hoppas bara nu att jag får slippa en för tidig förlossning, jag viiiilll sååå gärna få barn i mars, det låter så himla bra! Plus att jag så klart vill att det lilla livet ska få bli helt klar, fastän det är tungt för den arma modern. Jag kniper mer än någonsin nu kan jag lova, inbillar mig att det ska bidra till att trycket nedåt minskar men tror att det kanske mest är hittepå i min hjärna. Så rädd för att slemproppen ska lossna eller vattnet bara ska gå typ NU men jag får helt enkelt lita på att min kropp kirrar det här, efter allt den faktiskt stått ut med under de senaste åren. Sen ska jag skämma bort den SÅ mycket, ge den god mat, godis, öl och ej graviditet. NU ska jag runda av men vill först så klart tacka er som kommenterat och gillat mitt inlägg från i fredags. Så underbart att se och jag har gråtit både en och två gånger av rördhet (ÄR DET INTE ETT ORD?!), det känns så himla fint! Jag var nämligen så arg när jag skrev inlägget, eftersom personer jag inte vill ska följa mig på internet eller irl, börjat göra det ganska intensivt. Det är något jag inte kan skriva om här men nu när jag vet att ni är över 300 stycken som tryckt på hjärtat, känns de personerna fjuttiga mot mitt superdupergäng som finns här! TACK! Med det sagt, hur mår ni? Är ni gravida? Vill ni bli? Hur mår ni? Har helgen varit bra? Berätta allt!
