Fick en fråga under ett inlägg som jag tänkte svara på i ett helt inlägg eftersom det är ett ämne som jag tycker är oerhört intressant, nämligen talet! Det verkar ju vara så otroligt olika det där med när de små liven börjar prata och hur de gör det. Frågan lyder: Hej fina du 🙂 Kan du göra en hudvårdsrutin? Pratar Åke mycket? 🙂 Kram Nummer ett: Jag har ingen hudvårdsrutin. Just nu sminkar jag mig ungefär en gång i månaden, annars smetar jag mest in mig med solskyddsfaktor och tvättar iblaaand bort det. Smörjer med någon sorts ansiktskräm när jag känner mig fnasig eller så kör jag mandelolja. Typ så! Och så till talet! Åke är nu snart två år och fem månader och pratar MASSOR! Hans språk är inte direkt något vi förstår men hans lilla mun går stup i ett. Han började ju säga "hej" väldigt tidigt och det är nog fortfarande det ordet han använder mest. När han började med det tänkte vi att NU JÄVLAR börjar han snart prata och det var över ett år sedan nu, hehehe. Han säger ord, de blir fler och fler för varje dag just nu men det kommer liksom inga längre meningar. Många som ser honom blir förbryllade över detta eftersom han SER så stor ut. Han är väldigt lång för sin ålder har jag förstått (har storlek 98/104 nu) och har MASSA hår, vilket gör att han ser äldre ut än han är. Jag får ofta påpeka att han faktiskt bara är två år, även till mig själv ibland när jag blir stressad. För det BLIR jag, fastän jag VET att det inte är något konstigt att han inte pratar flytande än. Det är ju bara det här att man ser dessa snackexperter till barn på sociala medier och MÅSTE jämföra Åke med dem. Samtidigt njuter jag så himla mycket av den här tiden, jag säger ofta till Leif att jag ska försöka njuta av alla sjukt gulliga ord han säger och även de ord han hittat på och bara förstår själv. Just nu är det absolut gulligaste när han säger "häts" (häst) med läspande s. Jag skulle kunna höra honom säga det hela dagarna, blir alldeles varm av kärlek när hans lilla röst säger det. Vi som känner Åke bra har också lärt oss att förstå hans kroppsspråk och han visar tydligt med rörelser och ett extremt varierat minspel vad han känner och tycker. Han tar ofta våra fingrar och pekar på saker och drar med oss till olika ställen. Han förstår också allt vi säger. Frågar jag honom om vi ska gå ut hämtar han skorna och säger jag att det är mat springer han till bordet. Däremot är han också expert på att stänga av öronen när han inte vill lyssna, vilket jag misstänker kommer fortsätta ungefär resten av livet... Det går ju så himla snabbt nu fastän han varit hemma från förskolan två veckor och jag känner på mig att han kommer prata mycket mer snart! Jag ÄR egentligen inte stressad över det, men kan bli lite trött på att andra förväntar sig att han ska kunna mycket mer än han gör. Han är ju så bra på SÅ många andra saker, vår lilla, underbara människa! Kan inte ni berätta om hur det har varit för era barn? Arkivbild
