Jag har ju skrivit ett gäng inlägg om Åke och hans sömn. Det är ju lite så med barn, att när man precis tror att man lärt sig hur de fungerar ändrar de sig totalt igen och särskilt när det kommer till sömnen tycker jag. Sedan Gry kom har ju Åke sovit i sitt eget rum och nu också i sin underbara växasäng som vi alla älskar. Han har under en ganska lång tid somnat mellan 19-19.30 på kvällarna utan några större problem men på sistone har det börjat krångla mer igen. Läggningarna tar uppemot en timme och när han väl somnat känner jag mig alltid som världens sämsta förälder eftersom jag oftast hunnit bli irriterad på honom. Han är nästan aldrig ledsen när han ska läggas, vilket ju är fantastiskt. Däremot är han som en liten spjuver som kan ligga och sparka en lite i magen, dra extra hårt i håret och viska ord och sedan skratta gott. Samtidigt märker man att han ändå ÄR trött och behöver sova och där kommer min frustration. När han väl somnat nu, det kan vara allt mellan 19.45-21, sover han ändå ganska bra på nätterna. Ibland skriker han till i sömnen och vissa nätter kommer han upp till vårt rum vid två-tretiden och är ledsen eller bara vaken. Ibland behöver han kissa då (han är nästan alltid torr på nätterna) och kan sedan sövas om om vi har tur. Morgnarna är nästan alltid vääääldigt tidiga också, mellan fem och sex och sedan är han så klart trött till och från på förmiddagen och när lunchvilan kommer är han SÅÅåååÅååÅ trött att han skulle kunna sova tre timmar, minst. MEN det är där vi börjat inse att vi måste göra förändringar. Sista tiden har han fått sova mellan en och en och en halv timme och vi tror att det helt enkelt är för länge. Igår körde vi 45 minuters lunchvila och han var på SÅÅ fint humör hela eftermiddagen och kvällen. Han somnade dessutom rekordsnabbt sen, lite tidigare än vanligt, så det kändes som att det var en bra förändring. Dock vaknade han klockan fem i morse och somnade inte om efter det, vilket får mig att tänka att han kanske måste sova ÄNNU mindre på dagtid? Eller kan det helt enkelt vara så att det tar ett par dagar/veckor innan rytmen ändrats helt? Jag tycker att det är så himla svårt att ändra på invanda mönster och rutiner när de har fungerat så bra så länge och blir nästan stirrig av att försöka tänka om. Därför tänkte jag SÅ KLART att ni kanske kunde komma med era synpunkter och erfarenheter i ämnet? Hur har ni gjort med dagvilan? Har ni fasat ut den långsamt, alltså dragit ner på längden och till slut tagit bort den helt, eller har ni tagit bort den direkt? Åke blir ju två och ett halvt år i juli, jag har ingen som helst aning hur länge barn "brukar" sova på dagen. Förstår att det även här är totalt olika men det är så fint att få höra hur andra har gjort, för att försöka få lite kött på benen!
