Så har snart hela helgen gått och ingen bebis i sikte. Visst, jag tror att kroppen faktiskt börjar förbereda sig, jag känner vissa små tecken, men jag tror inte att något kommer att hända idag faktiskt. Åke vaknade så klart upp igår morse med en härlig hosta, sådär lagom slemmig i luftvägarna. Känns absolut inte ultimat eftersom RS-viruset just nu skjuter i taket och en minibebis inte bör dra på sig massa slemhosta. Jag försöker tänka att det här är snabbt övergående och att Åke förhoppningsvis hinner bli lite friskare innan vi åker till BB. Under hela dagen igår var jag så FRUKTANSVÄRT nervös inför förlossningen. Jag kände helt enkelt att jag inte var det minsta redo, när alla i slutet verkar vara såååå peppade på att få ut barnet. Tvärtom kände jag bara att nej nej nej, min kropp kan inte föda, jag orkar inte! Läste sedan "Föda utan rädsla" från pärm till pärm och blev helt plötsligt nästan lite peppad? SÅ BRA BOK! Nu ska vi försöka svänga ihop en bra musiklista att lyssna på under förlossningen, med både lugna och lite peppigare låtar, tipsa gärna om ni har någon som passar! Helgen har bjudit på ett strålande väder, något som jag mest njutit av från insidan av huset. Jag har accepterat att jag inte behöver vara ute eller göra saker jag inte känner för nu när jag är supergravid, men jag vågade mig ut några minuter igår faktiskt! Vi gjorde något som på papper låter underbart, vi gick ut på vår soliga altan för att skotta fram den, ställa ut någon möbel och bara njuta. I verkligheten var det inte alls njutigt. Låt mig berätta varför: Ralf var SÅ JÄVLA GNÄLLIG. Han ville inte vara inne och titta ut på oss, då tjöt han så att öronen ville ramla av. Han ville inte heller vara ute, då stod han vid dörren och skällde och ville in. Leif, som är den enda i familjen som har någon sorts fysisk kraft just nu, skottade av altanen, samtidigt som Åke härjade loss överallt. Det fanns faror på alla ställen och jag satt mest och pekade och ropade till Leif att han var tvungen att rädda Åke från livsfarliga skador. Känslan av lugn infann sig inte. Jag försökte övertala Ralf att det ju var härligt att sitta ute men ni ser ju att det inte alls gick hem. Ganska snart insåg vi andra också att det faktiskt inte alls var nog varmt för att sitta ute eftersom det bara är början av mars i Västerbotten och gick därför in. Fast först testade Åke att åka bob för första gången! Svärmor har sparat Leifs gamla och vi tänkte att det skulle vara en given succé! Åke ville inte hålla i sig vilket resulterade i en ganska cool stil men lite svårt att köra i snabb fart. Tids nog ska han nog få grepp om det (höhö)! Vi spenderar mycket tid inomhus idag, försöker vila Åkes lite hesa röst och vääääntar. Man hinner så himla mycket, idag satt jag till exempel med Ralf i hans fåtölj säkert en timme och bara tittade ut. Natten var inget vidare heller, jag hade lite mensvärk när jag skulle sova och blev så nervös att jag hade svårt att somna och sen gjorde mina onda höfter det svårt att sova någon längre stund tyvärr. Ändå känner jag mig inte alldeles grinig idag? Det är väl bra antar jag, för allas trevnad! Nu ska jag tvinga i mig lite lunch och sedan försöka slå ihjäl några timmar till innan jag kan sova utan att ha uppstötningar. Nog för att jag är nervös inför vad som komma skall men jag börjar vara lite less på att vara gravid också. NÄR SOM HEEEEEEEEEELST! Hur mår ni andra? Dela med er massor, jag behöver få fördriva tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiid! Puss!
