Först och främst, stooooort tack för alla kommentarer, hjärtan och meddelanden, jag känner mig så bortskämd och lycklig! Det är lite kaosigt i livet just nu, vi försöker få till livet som tvåbarnsföräldrar i ett hus som plötsligt blev SÅ fullt och fartfyllt! Vi kom hem igår till en storebror som först var jätteledsen när han såg oss, det var som att han först då insåg att vi varit borta ett par dagar och att han faktiskt hade saknat oss lite. Efter att han fått leva ut lite frustration upptäckte han till slut sin lillasyster. Han började gå mot henne och luta huvudet för att komma i samma nivå som henne, samtidigt som han sa "heeeeej"! Han stryker henne över håret, pussar henne på huvudet och lägger sitt huvud nära hennes. Samtidigt vill han också dra lite i hennes ben och armar, klappa väääldigt hårt över ansiktet och stoppa in nappar lite överallt. Det gäller att hålla koll helt enkelt men det är så himla gulligt att se dem tillsammans! Annars då? Jo, det känns så förvånansvärt självklart alltihop. Jag är mycket lugnare än är Åke var nyfödd, känner mig så stark och säker, fastän jag så klart får panik och gråtattacker på nätterna när hon skriker och inte får till amningen riktigt. Bröstvårtorna ömmar, magen är som en rund boll, full av eftervärkar, att gå på toaletten är lite av ett äventyr varje gång och jag är konstant hungrig/törstig/kissnödig men hinner inte riktigt tillgodose alla behov samtidigt. Är det inte en pytteliten blöja som ska bytas är det en ENORM liten person som behöver hjälp eller en gnällig hund som behöver klappas lite. Vi är trötta och irriterade men samtidigt så jäkla glada och nöjda. Som vanligt i denna barnvärld, lite av allt. Jag slås som så många andra innan mig av hur lätt det är att bara ha en pytteliten bebis, de gånger Leif varit ute med Åke och jag varit själv med henne. När Åke var bebis hann jag knappt äta eller gå på toa, nu hinner man ju massor när hon ligger och sover i sitt lilla näste. Just nu är Leif inne i stan och hämtar vår nya säng till gästrummet, Åke är hos svärmor och Ralf hos min mamma. Jag och lillan hänger här hemma, tvättar, städar och vilar. Kanske ska jag våga mig ut med vagnen om en stund. Det känns som att ni är en superbra kompis som jag inte pratat med på länge, jag hade kunnat skriva för evigt men nu börjar någon vakna och vill säkerligen äta. Mjölken dök upp under natten så nu är det full fart och jag tycker att hon verkar ha god aptit. Nu fattas bara att bestämma vad hon ska heta, de flesta namn vi hade på vår lista passade inte alls när hon väl kom ut. Vi testar ett just nu, så vi får se om det kanske fastnar! Jag ska självklart skriva en rejäl förlossningsberättelse, för det var en så häftig upplevelse men det får bli när jag samlat ihop alla minnen och tankar lite. Hoppas ni får en underbar helg!
