Har försökt skriva detta korta inlägg i en evighet nu men det har varit någon som vill ha banan, någon som helt plötsligt har en bit av en boksida i munnen, någon som prompt vill ha mer kaffe och någon som vill ha second breakfast (hunden så klart). Nu har båda barnen ny blöja, ingen ska äta igen förrän om typ en kvart och hunden ligger nöjt i sin fåtölj. Detta kan givetvis förändras på hundradelar. Jag är så tudelad inombords. Ena sekunden kan jag bara sucka åt min situation om dagarna, där jag går kilometer efter kilometer med dubbelvagn, samtidigt som kroppen värker överallt. Andra sekunden ser jag att det redan är hunnit bli slutet av oktober och blir ledsen över att den här tiden snart är slut. SKÄRP DIG, ELISABETH!, känner jag spontant. Aldrig är man nöjd. Veckan har varit minst sagt märklig. Först denna enorma våg av styrka från kvinnor ÖVERALLT och alla ens egna känslor och minnen som väller upp. Har tänkt skriva så mycket, kom på värsta bra blogginlägget när jag stod i duschen häromdagen (bästa tänkarstället ju) men hinner aldrig sitta ned och skriva i lugn och ro. Lojsan och jag avhandlar en hel del av det i podden och jag ska skriva ett inlägg snart när jag sorterat tankarna en gnutta. Tills dess läser jag alla kloka kvinnors krönikor och inlägg i ämnet, NU händer det fan! Känns hoppfullt. Förutom det känns veckan rätt mörk och tung på grund av andra saker, saker som jag nog aldrig kommer att skriva om här. Det känns bara som att livet ibland är så jävla orättvist. Förresten, tack för era frågor om huset! Ska sätta mig och svara på dem inom kort, håller på med planlösningsbilder för fullt, för att försöka visa er! Har bestämt mig för att strunta i dem som inte tänker som oss. VI ska vara nöjda och kunna bo där och vi anser att det är en rätt bra grej av oss att befolka en pytteliten by i Västerbottens inland och då krävs det också att vi ska rymmas. Men nu ska jag fortsätta hänga med mina små barn. Gry som numera drar sig upp från mage till sittande, klättrar över saker, drar ner saker från hyllor och konstant har en sladd i munnen. Och Åke, som kollar på Alfons så ofta han får chansen och dansar så mycket att han alltid är svettig i hårbotten (kan bero på extrem hårmängd också). Nu ska visst Gry äta och sen ska vi ut på första turen. Kanske blir det lite gunga och lite springande nedför backar, som ju verkar vara livets grej. Ha en fin dag och ta hand om er!
