Leif sa en grej häromdagen, att innan vi fick barn använde vi typ aldrig hushållspapper. Vi hade en rulle framme för att det är sånt man har som vuxen och ibland torkade vi glasögon, rinniga näsor eller en liten fläck med det. En rulle räckte FÖR EVIGT. Vi tänkte ofta då att hushållspapper egentligen inte ens är nödvändigt. Klipp till idag: Två barn har ätit tidig lunch och typ en hel regnskog har skövlats endast för en måltid. Förlåt miljön, jag lovar att återbetala dig genom att tvinga våra barn ha endast ärvda kläder tills de är 18. Efter att ha lyckats med en tidig lunch med TVÅ barn samtidigt kände jag mig lite kaxig. Det vet ju vi alla, att kaxig ska man ALDRIG låta sig bli, för barn känner av det. Våra två små älskade ungar sover ju alldeles för lite, och det har de nog alltid gjort. Gry sover lite på dagarna och nu på sistone även på nätterna och Åkes nätter har aldrig riktigt ordnat sig helt. I natt var en ovanligt krånglig natt så jag tänkte att Åke skulle få äta tidig lunch och sova samtidigt som Gry borde somna. Sagt och gjort, jag la Gry i vagnen i hallen efter hon ätit (hade gärna lagt henne i sovrummet men Åke är väldigt förtjust i att springa dit och tända lampan i tid och otid), där hon somnade relativt snabbt. Hur länge hon tänker sova vet ingen. Det kan vara 15-60 minuter. Finns inga som helst rutiner i detta barn än så länge. Sen hade Åke lagt sig i sin säng, Ralf hade rullat ihop sig under hans täcke och jag tänkte, fortfarande kaxig, att NU ska båda barnen sova SAMTIDIGT INOMHUS! JAG KOMMER FÅ FRI LEK! Ganska snart insåg jag att Åke inte alls hade tänkt sova. Jag såg hans ögon glittra så där jävligt och leendet växa bakom nappen. Eftersom Gry är väldigt lättväckt fick jag en gnutta panik (kaxigheten var helt borta vid det här laget) över att Åkes små pipanden när han helt plötsligt började stå på huvud i sängen skulle väcka henne, så nu springer han omkring här med paddan, för att vara så tyst som möjligt. Jag sitter här, med böjd rygg över datorn och med ett berg använt hushållspapper intill mig. Kaxig no more. Och nu hör jag Gry röra på sig i vagnen. Fem timmar tills Leif kommer hem och ute spöregnar det. Kan vi allesammans be en kort men intensiv bön för mig och denna dag? Tack! All kärlek till alla grymma föräldrar out there, som kämpar på, dag efter dag med dessa skiftgående små barn. Vi gör det så jäkla bra ändå.
