Idag lämnade jag jobbet 18.15. Lite senare än vanligt eftersom allt gick lite snett, det var slut häftklammer, jag hade glömt blanda två färgburkar som skulle vara klara till imorgon bitti och jag var tvungen att kolla att jag VERKLIGEN hade låst dörrarna typ 9854758 gånger. Sladdade in vid vårt lilla hus strax före 19 och möttes av världens gulligaste lilla barn i nattskjorta, som i vanlig ordning stod i hallen och väntade. När jag kom in släppte han allt han hade och sträckte upp sina små armar mot mig och efter det satt hans ben virade runt min midja tills vi gick och la oss. Efter en stunds snurrande i sängen, några byten av plats och lite insläpp av frisk luft utifrån, somnade han till slut, med en arm över mitt ansikte. Jag låg som vanligt kvar en stund där och andades i hans hår och innan jag smög mig upp pussade jag honom på pannan. Sista gången jag pussade på honom som tvååring. Imorgon blir han tre år, min stora men lilla bebis. Kan inte förstå det. Som jag många gånger skrivit är jag ingen som längtar tillbaka, utan jag ser fram emot att se mina barn växa upp och utvecklas framåt. Däremot kan jag inte låta bli att titta tillbaka på dessa tre år och så klart ångra att jag inte NJUTIT mer. Hahaha, föräldraskapet är så JÄKLA svårt, särskilt eller kanske framför allt känslomässigt. Jag kan liksom inte fatta att jag varit någons mamma i tre år, samtidigt som det känns som att det alltid varit så. Han är så jäkla självklar nu, en sån perfekt pusselbit i vårt hem. Annars då? Jag KAN ha drabbats av någon januari-slöhet, för min hjärna är helt tom. Igår satt jag vid en öppen dator en längre stund utan att kunna skriva ett enda ord här på bloggis. Ska rada upp orsakerna till slöheten (ni ba: HERREGUD SÅ SPÄNNANDE!): Januari så klart. Mörkt, kallt och rätt...trist? Sockerfritt liv. Denna veckan har jag börjat skippa socker och även annat onyttigt. OBS! Ej pga nyårslöfte eller något vikthetsigt utan för att undersöka om det kan vara boven till mina extrema svettningar kring mens. HOPPAS INTE det beror på socker och fett, eftersom det är mina två favvizar. Heltidsjobb. CHOCKEN! Känner mig så frånvarande som förälder och har konstant dåligt samvete och är trött på ett helt annat sätt. Dålig sömn. JAJAJA, har sagt det förr men förutom att barnen sover lite sisådär har jag så himla svårt att somna på kvällarna. Pms-piller. Är inne på tredje månaden där jag äter anti-depp mellan ägglossning och mens och skillnaden är ENORM! Första månaden mådde jag ju apa de första veckorna men det har tack och lov inte blivit lika illa efter det. Däremot blir jag trött och liiiite underlig i måendet första dagarna men det tar jag mycket hellre än mörkret. MEN jag har så mycket peppigt att se fram emot också, vilket jag klänger mig fast mig just nu. Åkes födelsedag! Framsteg i huset! Youtube-återkomst! Träffa Lojsan i Umeå om några veckor! Ja, ni hör ju! Hur mår ni? Känner ni av januari-deppen? Hur gör ni för att somna lättare på kvällarna? Tack för era fina kommentarer på Leifs blogginlägg förresten! Så fint att läsa, både dem och inlägget (har läst det en del gånger :) ). Ska svara på frågorna själv också och ge till honom när jag lyckats formulera allt rätt i huvudet. Vill ju ge lika mycket fint tillbaka så klart!
