Att två dagar kan vara så himla olika! Idag har allt känts ungefär tusen gånger bättre än igår och låt mig berätta varför. Först och främst beror det så klart på det helt sanslösa gänget som ni utgör här på bloggen! Alltså era kommentarer på både gårdagens och dagens blogginlägg har fått mig att sväva! Så jäkla mycket pepp, kärlek och genuin snällhet ni kommer med, hur är det ens möjligt?! Jag har torkat både en och två tårar när jag läst era kommentarer om syskon och även insett att jag minsann är värd en tid hos en barnmorska i veckan! Ni är totalt bäst, jag önskar att jag kunde få ge er lite tillbaka av allt ni ger mig, det här känns så orättvist, hahaha. Jag sitter bara och blir överöst med all denna godhet och ni tar er tid att skriva såå mycket och bra?!?! Ska bjuda er alla på middag en vacker dag, resan hit får ni dock betala själva... :) En annan sak som gjort att livet känns lite bättre är att Åke verkar helt frisk (peppar peppar), Leifs misstänka feber igår kväll är borta (TACK!) och hans onda visdomstand drogs ut idag under lugna omständigheter. Jag tror att min något kontrollerande sida har mått riktigt uselt av att känna att ingen i hela familjen är på rätt ställe OM det skulle komma en bebis nu. Jag vill helst inte att någon ska vara sjuk, ha ont (förutom jag då) eller på annat vis kännas ur gängorna när allt drar igång. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig! Jag har även sovit någorlunda bra i natt (sex timmar!) och lyckades somna med Ralf i soffan efter frukost, så jag känner mig redan lite mindre slutkörd. Nu hoppas jag att det här ska fortsätta, att jag sakta men säkert kan slappna av lite igen och tillåta mig att sova. När det kommer till barnmorskan, jag fick en tid hos den jag varit hos de två senaste gångerna nu på onsdag. Jag vill inte gå till den personen igen, eftersom jag inte känt mig trygg där. Det är faktiskt något som gör mig ledsen, att jag under denna graviditet aldrig haft en barnmorska som jag fått lära känna och som har brytt sig om mig. Varje gång har de glömt mig och aldrig frågat hur jag mår. Därför tänker jag imorgon ringa till barnmorskemottagningen i Skellefteå och försöka få en tid där, och hoppas att jag får komma till någon snäll och varm. Jag behöver det nu känner jag. För övrigt känns det SÅååååÅååååå himla fullt i magen nu! Alla rörelser gör ONT, både mina och bebisens. Att gå ut med Ralf börjar vara en riktig pärs och nu har jag till och med slutat byta om från långkalsonger... Nu är vi i alla fall snart nere på ensiffrigt och KANSKE har jag redan om en vecka nu blivit igångsatt och KANSKE är bebisen här då?! Kan ej förstå. Jag känner mig då i alla fall mycket mer redo idag än jag gjorde igår. Ni som läser är mina hjältar och änglar och allt däremellan, tack från botten av mitt hjärta. Dags att stänga ner internet (ska berätta om hur det gått med det snart!) och läsa denna bok: Jag köpte den när jag var gravid med Åke och den hjälpte mig så mycket! Nu känner jag dock att jag måste färska upp minnet lite, Leif har redan läst den (okej, mest sammanfattningarna men ändåååå), så snaaaart är vi redo! Den här veckan vill jag gärna vila upp mig men efter helgen kan bebisen få komma känner jag. PS! Har inget namn??!?! Inget känns rätt?!?!?! Antar att det kommer när bebisen kommer....
