När Leif och jag var ihop kom han på det ytterst träffande smeknamnet "Analysabeth" till mig. Jag ska hela tiden vända och vrida på ALLT och kan liksom inte låta saker bara hända. Jag kan tycka att det är en ganska fin egenskap men samtidigt försöker jag tona ner den en gnutta, då jag inte alltid mår jättebra av den. Igår vaknade jag superförkyld. Har ju varit det några veckor till och från men igår var det som att jag var tillbaka från början igen. Dessutom hade min mage totalt gjort slut med mig och innan jag ens kunde åka och lämna på förskolan fick jag spendera en hel del tid med att må riktigt uselt. Väl hemma efter att ha lämnat barn för pappavecka var jag som ett litet spöke. Kände mig genomskinlig, skakig och frös hela dagen. OCH detta är ju något som bör analyseras, eller hur? Gjorde jag det då? Nja. Höll mig från att googla in mig på 1177 eller Familjeliv.se, vilket är otroligt bra jobbat men kunde inte låta bli att tänka så klart. Var det magkatarr? Matförgiftning? Eller, där jag alltid till slut hamnar, cancer? Avskyr att tappa min vanliga energi men jag ska erkänna att den varit borta en stund nu. Kan bero på förra veckans usla sömn och jag KAN ha analyserat mig till att även den kan orsaka mitt övriga mående fysiskt. Om man inte får sova ordentligt blir ju kroppen irriterad, så klart. På eftermiddagen åkte jag hit till Olle, åt middag och låg i soffan och kollade serier. Sen hände något! Vid åtta på kvällen var det som att jag helt plötsligt hade kraften att öppna min bok på 300 sidor, som jag ska ha föreläsning om imorgon och som ingår i nya uppgiften som kommer ut idag, och läste fyra timmar. Jag ska medge att sista halvtimmen läste jag utan att det helt gick längre in än ögonen. Jag, som inte skulle analysera så mycket, insåg ganska snabbt att om jag ska palla det här studentlivet måste jag nog helt enkelt acceptera det faktum att barnveckorna KOMMER att bli knepiga att plugga på. Att sitta och läsa på kvällarna när de somnat är inte lika harmoniskt, då jag konstant har en annan stress som ligger och gnager. När jag bara har Olle att ta hänsyn till de här veckorna kan jag läsa hur länge jag vill, styra min sömn och på så sätt toppa min form. Vaknade vid nio i morse efter att ha sovit som en mindre gris från midnatt. Magen gör sig påmind men på ett mycket mildare vis än igår, förkylningen är HELT borta och boken väntar på att bli utläst. Ska lägga upp den här veckan så optimalt jag bara kan och göra allt i min makt för att ladda upp för kommande barnvecka. Förstår att alla dessa tecken på stress ska tas på största allvar men med tiden kommer jag förhoppningsvis kunna få in någorlunda rutiner och ett lugn att allt kommer att lösa sig. Så här i början är det ju någon sorts konstant panik över att man läst för lite, förstått allt fel och inte kommer att klara skolan. Om jag ska avrunda det hela med något positivt så har jag faktiskt två grejer! Jag fick godkänt på min första uppgift! Det var en enorm sten som släppte inför den andra som kom idag. Jag vet att jag är på rätt spår och har gjort något rätt. Nästa helg ska vi för första gången ta hjälp av avlösarservice! Leif, Gry och jag ska gå på hennes allra första bio och se Paw Patrol! Vet inte vem som är mest peppad men ser så himla mycket fram emot det, att vi båda får rå om henne 100% ett par timmar. Nu ska jag läsa de sista 130 sidorna i boken och sedan försöka vila i känslan av att jag faktiskt hinner och kan det mesta, trots att jag inte får sova ordentligt 50% av tiden. HEJA MIG!
