Innan jag går in på dagens inlägg vill jag för er som inte har koll på min egna lilla utmaning, Fit for forty, informera att alla inlägg jag skrivit i den kategorin finns samlade här! I alla fall, min 40-årsdag närmar sig med STORMSTEG! Nu är det bara tio månader kvar och jag känner ändå att jag kommit en bra bit på väg. Ekonomin känns för tillfället rätt så trygg, min förändring i arbetslivet är i full gång och jag har i skrivande stund BÅDE en tid för klipp&färg OCH ansiktsbehandling. Sånt jag lovade mig själv att bli bättre på, för att på något vis hitta en bättre och tryggare balans i livet. Som jag skrev i mitt förra inlägg är balansen kanske inte helt klockren, då kroppen reagerat mot stress och bristande rutiner. Jag tror att den sista biten i min serie kommer att falla på plats när allt kring boendesituationen är löst och det kan råka bli efter min 40:e födelsedag men eventuellt kan jag förlänga tiden till att gälla även hela det året i det fallet. Nu till något jag känner mig tudelad att skriva om, nämligen träning. Jag vet att jag redan från början sitter på någon sorts priviligerad plats, då min kropp absolut kan klassas som en normkropp. I mitt fall handlar det inte om att jag vill träna för att på något vis gå ner i vikt, utan snarare för att behålla någon sorts mental stabilitet plus att slippa ha ont. Vill också förtydliga att min kropp, likt förmodligen många andras som syns på sociala medier, är ett resultat av gener och ett otroligt stressigt inre. Under de senaste åren har jag tappat en del vikt och det är absolut till stor del på grund av att livet varit för rörigt och kroppen reagerat på så vis. Jag tycker att det är lite knepigt att lägga ut bilder där jag "visar upp mig" i tajta kläder eller bikini, för att få kommenterar om hur "fin och smal" jag är är ju inte bara positivt. Jag vill inte på något vis påskina att jag är hälsosam bara för att jag klassas som smal. Om min mage skulle kunna prata, vilket den ibland gör, skulle den säga att jag är allt annat än hälsosam. Men kost och liknande tänker jag faktiskt låta bli att skriva om. Visst, jag äter nyttigt i perioder och då mår hela jag bättre men när livet är stressigt och dumt är det väldigt lätt hänt att man väljer den onyttiga vägen som en sorts tröst och uppmuntran och där fastnar jag ofta, vilket då leder till att min mage avlider och jag ändå är skakig, frusen och går ned i vikt. Så är det för MIG och jag vill inte kasta någon skuld eller skapa problem för någon annan. Det är så svårt detta, tycker jag. I alla fall, nu till träning! Jag har en tendens att vara en allt-eller-inget-person. Tränar jag så kör jag på stenhårt till en början, blir sjuk och tappar det. Är en riktig periodare som är expert på att hitta på ursäkter. Jag är för trött, det är för kallt eller jag har lite för ont. Jag har dessutom svårt att göra mycket upprepande träning, blir väldigt snabbt less och behöver variation. Utan variation - ingen motivation och då slutar jag. Dessutom har jag varit duktig på att haka på så kallade "utmaningar", typ att träna efter ett visst schema dagligen, eller såna där grejer när man ska göra plankan en viss tid varje dag i en period. För mig har det inneburit att om jag missat en dag har jag gett upp. Jag har dessutom svårt att träna på gym, då jag bor på olika platser varannan vecka och helt enkelt inte har råd att lösa gymkort på två ställen. Plus att gym och pass med mycket folk för mig kan vara lite läskigt, särskilt när jag, som nu, är helt otränad. SÅ, utifrån mina egna preferenser har jag försökt klura ut ett sätt att få in träningen i min vardag, utan att bli uttråkad, för utmanad eller för bekväm. Mitt upplägg kommer följaktligen att bli detta: Jag ska börja springa igen. Precis innan min separation började jag med en utmaning på Runkeeper. Valde att försöka komma upp i att springa en mil inom en viss period. Tränade alldeles för många pass i veckan, körde på för hårt i början (ljög lite på frågorna som ställdes) och fastän det var ganska lyckat blev det explosivt men kort. När jag slutade, slutade jag fram tills nu. Har försökt komma igång till och från sedan dess utan framgång. När det kommer till löpning BEHÖVER jag dock hjälp och Runkeeper är kanon. Har nu startat ett nytt program, men utan någon utmaning som mål. Valde bara typ vardagsmotion. Var ärlig, jag är nybörjare, har inte sprungit mer än 1 kilometer de senaste månaderna och jag vill träna max tre gånger i veckan. Det är något jag kan lyckas med de dagar jag pluggar hemifrån. Igår körde jag mitt första pass, som var otroligt blygsamt, nästan så att det kändes fjantigt men jag körde. 10 minuter där jag skulle varva jogg med gång, en minut vardera. Efteråt var jag nöjd och peppad på att springa igen, inte så där blodsmakigt trött att jag inte ville tänka på nästa pass. Idag har jag träningsvärk, vilket betyder att tio minuter räckte för att någon muskel i kroppen skulle vakna. Promenaderna är a och o. Något jag ändå lyckats hålla i någorlunda sedan i våras, vilket känns otroligt bra, är promenaderna. Vissa dagar är det en halvtimme, andra det tredubbla och en del dagar inget. Jag försöker att inte ha någon prestige i dem, bara komma ihåg att jag mår så bra efteråt och under tiden för den delen. Försöker tänka på min hållning, att den ska vara stolt och att axlarna ska få åka bak och ner, till skillnad från hur jag sitter till exempel nu. Att ha gått från ett jobb där jag gick i snitt 12000 steg per dag till att sitta stilla större delen av dagen, innebär att min kropp och dess hållning rasat och promenaderna är kanon då! Även för min sömn gör de susen, plus att den mörka tid vi nu går in i kräver att man försöker vara ute en stund i dagsljus. I morse gick jag en liten sväng i detta härliga dagsljus till exempel: Yoga och stretch! I början av min semester var jag hos min väldigt duktiga massör och sa till honom att jag ofta har ont i höfterna. Det skulle visa sig att jag var totalt jävla stel där, fastän jag ändå tycker att jag försöker stretcha....IBLAND. Nämnde att jag gick mycket och yogade ibland och han tyckte att jag skulle försöka få en mer jämvikt mellan dem. Jag började på yoga när jag gick gymnasiet, via något gym och lärde mig där grunderna. Har även gått lite andra klasser genom åren och känner mig ganska trygg i hur man ska göra och tänka. Nu kör jag min absoluta favorit-app, Yoga Studio som kostar lite men mindre än ett gymkort. Den kostnaden för mig har varit helt värd, då jag använt appen i fem år nu och den utvecklas hela tiden. Det finns utförliga videos för nybörjare, olika nivåer, kategorier och annat. Pass som är allt från en kvart till en timme, så det finns variation (bra för mig!) och ingen direkt ursäkt att inte hinna med. Tipsar även om kategorin med morgonövningar, som för mig varit grymma när jag vaknat stel inför en lång föreläsning. Blanda in lite annat. Vid sidan av dessa punkter är mitt mål att blanda in lite annan träning som ger en gnutta styrka. Yoga gör det, absolut, men jag märker att jag snart börjar vara chanslös mot Åke och då är det hög tid att få lite stabilitet. Tipsar här varmt om Vanjas "Rimliga träning", som även den är varierad och anpassad för oss som kanske inte har tid eller möjlighet att gå på gym eller köra långa pass. Har dessutom beställt en bok från Åkes jultidningsförsäljning med enkla hemmaövningar och har några små hantlar och gummiband som jag förhoppningsvis ska damma av. Denna punkt är för mig en bonuspunkt och inget som jag tänker lägga någon press på mig själv att få in i livet. Vill att min träning ska kännas helt snäll och prestationslös, annars tvivlar jag på att den kommer att hålla i sig. Nu är mitt nästa steg att testa detta upplägg ett par veckor och OM det går bra ska jag belöna mig med några bra plagg för träning utomhus när det börjar bli kallare. Tänker att jag uppdaterar er om hur det går om typ en månad, så ser vi om jag börjat få in någon rutin i min vardagsträning. Sammanfattningsvis kan man väl säga att för mig krävs det att träningen är lättillgänglig, går relativt snabbt och inte är för enformig. Ni får mer än gärna berätta om hur ni tränar eller tänker kring detta och säg till om jag skrivit något som känns fel eller dumt. Det ÄR svårt att inte trampa någon på tårna men det är absolut inte min mening. Puss från en rödkindad person som igår sprang tio minuter i gammal, noppig fleece!
