Under snart sju års läggningar har jag klurat ut några olika faser som förekommer under dem. Dessa varierar så klart mellan barn och åldrar och samtliga dyker kanske inte upp samma kväll. Däremot dyker de alltid upp. Låt oss titta på dem, i någorlunda kronologisk ordning: Förberedelsen - Här påbörjar föräldern lite smått och egentligen lite för tidigt, förberedelserna. Säger att "OJ så sent det börjar vara", frågar om någon vill ha kvällsfika osv. Förnekelsen - Barnen lyssnar inte det minsta på föräldern. Tackar nej till kvällsfika eftersom de tänkt vara vakna länge till. De har ju som allra roligast JUST NU. Första steget - Föräldern föser barnen mot toaletten för det sista kisset, tandborstning och avklädning. Barnet "har inget kiss" men borstar motstridigt tänderna. Tvånget - Föräldern använder sin myndiga röst och säger att nu är faktiskt klockan snart åtta (oavsett vad klockan är för barnen kan tack och lov inte klockan än). Barnen springer/kryper/släpar sig surt mot sängen. Hinder ett - "MEN JAG HAR JU INTE ENS FÅTT KVÄLLSFIKA!!!!!", vrålar barnet. Så pass hungrig nu. Efter många minuters diskussion får barnet en macka, lite mjölk och tvingas borsta tänderna igen. Hinder två - "MEN JAG ÄR JU KISSNÖDIG!!!!!", vrålar barnet. Jahapp, upp på toa igen. Falsk förhoppning 1 - Föräldern känner att herregud, nu ligger vi här och allt känns lugnt! Det här går nog snabbt! Ojämnheter - Ett barn försöker somna genom att tvinna förälderns hår. Samtidigt vill det andra barnet prata om "HELA kroppen". Irritation uppstår. Lögnen - Föräldern börjar återigen berätta om hur mycket klockan är och hur trötta alla kommer vara imorgon om de inte sover. Kan här också utan problem dra till med någon vit (eller åtminstone ganska ljus lögn), lite mutor och lättare hot i stil med: "JAHA, om du ändå inte ska sova behöver du ju inte ha någon napp heller". Föräldern försöker allt. Låtsas somna, tävla om att somna och annat som innan hen blev förälder inte skulle ha trott om sig själv. Falska tryggheten - "NU SOVER DE JU!", ropar föräldern i sitt huvud. Bara för att upptäcka att nej, de sover inte och i och med att föräldern ropade i sitt huvud vaknade barnen till. Chocken - När föräldern är nära att ge upp inser hen helt plötsligt att under tiden hen lagt på att vilja ge upp har barnen somnat. Den tidiga rörelsen - Föräldern, som tror att hen är smidig, försöker långsamt fläta sig ur barnkropparnas små armar och ben lite för fort. Barnen vaknar till. Rycket - Barnet ska rycka till minst en men helst fler gånger innan det är 100% säkert för föräldern att rulla ur sängen och tassa ut mot friheten. Någon punkt ni skulle vilja ändra eller lägga till? Förlåt för vissa av mina bilders kvalitet förresten, de är tagna av Olles telefon och ni vet ju alla att Samsung är just det, Samsung......................................Vissa av barnens humör på bilden är dock förmodligen bara mitt fel.
