Först bloggar jag som en ångvält varje dag så att ingen hinner andas mellan inläggen och sen blir det tomt. ÄR SÅ DÅLIG PÅ ATT VARA JÄMN. Men alltså, sista veckan på jobbet har visat sig vara mycket svårare än jag trodde. Haft svårt att sova, inte kunnat koncentrera mig och varit allmänt stressad över att jag ju vill lämna min tjänst i så fint skick som möjligt. Samtidigt som jag gått och njutit. Skrattat med kunder, retats med kollegor, burit saker som en tok och bara kört på. Insett att jag faktiskt blivit ännu mer självsäker i min arbetsroll, kanske sedan jag kommit in på utbildningen? Kanske redan när jag sökte den? Det är som att när jag väl tagit det här beslutet att satsa på mig själv, göra något som jag behöver, har jag också blivit mer självsäker. Eller trygg? Tänker då att VARFÖR ska jag lämna allt det här roliga och trygga för att göra något som kanske återigen tar bort min trygghet? GÖR JAG ETT MISSTAG?! Samtidigt tänker jag att TÄNK om alla ni som läser här och följer mig på något vis fått fel bild av mig, som jag själv börjat tro på? Att jag är någon sorts smart person? När jag berättar att jag vill skriva en bok hejar ni på, när jag ska plugga är ni pepp. Men HUR kan ni ens veta att jag klarar det? Tänk om jag bara är en fejk? En sån som inte kan det jag utger mig för att kunna? Eller tror att jag ska kunna? När jag läser vad jag skrivit inser jag att jag nog mest är livrädd för att göra andra besvikna. Er, min familj, mina vänner och främst mig själv. Om jag inte klarar det här, hur taskig kommer inte jag vara mot mig då? Kommer jag återhämta mig efter den mentala utskällning som jag kommer att ge mig? Ja hörrni, ovissheten och det okända är så sjukt jävla läskigt. Nu ska jag ta en dusch och sedan äta en hel Ben&Jerry innan jag lägger mig för att sova en sista orolig natt inför sista arbetspasset. Puss på er och tack för att ni alltid peppar mig!
