Måndag och vabb - IGEN. Snoret har varit närvarande men imorgon tror jag att i alla fall Gry kan gå på förskolan igen. Det är sista veckan på både jobb och förskola för oss, vore kul och nyttigt att få de dagar som är kvar på våra arbetsplatser. Mitt mående har dessutom varit allt annat än bra den senaste veckan. Blåsorna från hell utvecklades till stora sår på insidan av läpparna. INGET gick äta och jag somnade hungrig flera kvällar och gick runt som en yr stackars tant hela dagarna. Som grädden på moset har magen varit helt i kaos och gjort att jag mått illa direkt jag ätit men idag har det äntligen börjat kännas lite bättre. Ja, förutom i morse då, då trodde jag att jag skulle kräkas en liten stund. Har haft en välbehövlig helg hos Olle och hans barn. Så skönt med mer människor som kan ge energi och hugga in när det behövs. Gry ÄLSKAR att vara här också, kommer bli svårt att slita henne härifrån imorgon bitti. Alltid jobbigt när mammaveckan är över, för alla. Vi har i alla fall hunnit med en hel del! Gry och Olle har fått hänga mycket utomhus, då de båda är snoriga och inte får vistas bland folk. Det har besökts lekparker i mängder, åkts rutschkanor och flera sorters gungor. Vi andra har gått på stan, köpt lite kläder och även grejer till en så himla fin sänghimmel! Kolla ba vilken tonårsdröm! Målade om det här rummet som födelsedagspresent, blev en så himla fin rosa! Sen köpte vi MASSA myggnät och så hade den som bor i rummet redan preppat med mängder av ljusslingor och gröna blad. Blev så himla mysigt! Olle och jag har ju köpt en moppe ihop också! Hela Skellefteå byggs om just nu, vilket innebär att alla vägar är avstängda eller enkelriktade. Det tar ENORM tid att ta sig fram med bil men är så mycket smidigare att köra moppe! Vi köpte den för en vecka sedan och då ville den inte riktigt fungera men Olle har skruvat och fifflat och nu är den igång! Nu ska jag bara våga köra också.........MVH/Bakomåkare 4-ever Mest har det bara varit lätt att andas och skönt att känna att vi har ett ställe där vi är välkomna oavsett skick. Önskar så mycket att vi någon gång kunde bo här men det kräver att en hel del saker måste fixas och lösas först. Något som så klart gnagt hela tiden har varit att Åke fick åka till Leif lite tidigare än vanligt. Det blev en så himla jobbig vecka och jag tappade allt självförtroende. Känner mig så förbannat kass och skäms som en hund över det. Är så tacksam för Leif, samtidigt som jag kvävs av dåligt samvete över att han ofta tvingas ställa upp när jag inte orkar. Drömmer om en framtid där allt ska få bli lite enklare även här. När jag började skriva det här inlägget satt jag ensam i en fåtölj, nu har Gry kilat ner sig bredvid mig och drar sin lilla hand under min haka och i mitt armveck, som hon gör när hon är tröttmysig. Dags att bädda ner henne med andra ord! Återigen, tack för att ni finns och är så fina och stöttande, både när jag har det tufft och lite mindre jobbigt. BÄST ÄR NI!
