Hörrni, jag är så arg! Det kanske kan vara bra med tanke på mitt tidigare inlägg om det men det känns inte alls bra. Försöker klura vad det beror på, det är ingen pms och inget annat egentligen men jag känner mig mest bara så skavig. SKAVIG. Först och främst är det ju så klart allt som händer just nu, att fem kvinnor mördats av män på tre veckor. TRE VECKOR. FEM KVINNOR. Det är fan inte okej. Det är så fruktansvärt och jag klarar knappt av att tänka på alla stackars barn som förlorat sina mammor och i vissa fall också tvingats se när de mördats. Och hur detta bara pågår, hela tiden, varje dag, varje månad, varje år. Jag är så trött på att kvinnor fan aldrig får slappna av. Att vi ska behöva vara rädda, oroliga och riskera livet. Ur min egna synpunkt är jag också så trött på att hela tiden leva efter män. Styras av män. Känna in män, hur deras humör är för dagen och utifrån det veta hur jag ska bete mig omkring dem. Nu handlar det så klart inte att jag riskerar livet beroende på hur jag beter mig dagligen men jag är bara så jävla less på att det är så långt kvar. SÅ LÅNGT KVAR. HUR kan detta inte vara något som det pratas om hela tiden? I alla fikarum, på alla arbetsplatser och i alla sällskap. I stället gastas det högljutt om att kommunen minskar antalet hundlatriner, att det slängs skräp på fel ställen och vilket hockeylag som vinner. OM det vore män som mördades av sina kvinnliga partners, hur skulle snacket gå då? Skulle vi fortfarande prata väder och hundbajstunnor då? Till min egna, så klart väldigt simpla, värld då. Jag är så jävla arg över att jag är så trött i hjärnan, så trött att jag knappt orkar bli arg över allt som är så uselt nu. Jag vill skrika, göra skillnad och veva överallt men jag orkar inte. Orkar många gånger inte ens tänka på det, det är liksom för stort för att ta in. FÖR STORT. Jag är så arg och irriterad och känner mig så jäkla less på att jag bara står och stampar. I livet, på jobbet och här på bloggen. SÅ frustrerad är jag och så arg över så många saker. Känner det som att tiden bara går och jag bara står. Känner mig ointressant, oinspirerande och jag vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Nä men herregud så deppigt inlägg men så får det faktiskt vara. Orkar inte med att låtsas och krysta ur mig något här som inte känns genuint. Imorgon tar vi nya tag!
