Jag har verkligen behövt ha mitt huvud för mig själv ett tag nu. Det är lite så ibland, när något skaver rejält där inne måste jag låta det skava klart innan jag förstå var det kommer ifrån. Om jag vet det nu? Nej. Däremot känner jag att jag under de dagar jag varit ensam både från bloggen och i allmänhet, fått tid att tänka och känna. För visst är livet märkligt? Vi lever i den verkligen världen samtidigt som det pågår någon sorts parallell verklighet på internätet som får oss att ibland vackla. Att jag hela tiden, i flera år, försökt kämpa i den här parallella världen bland alla beiga flöden, med perfekta barn som följer alla kurvor, lyckliga liv och vackra hem där pengar aldrig tycks vara ett problem, det TÄR PÅ MIG. Jag klöser mig fast, inbillar mig att jag behövs i flödet men drömmer samtidigt om det beiga livet. Drömmer om att ha ett flöde som är konstant i samma färg, enhetligt och snyggt. För jag tror att om jag har det kommer mitt liv också att bli så. Snyggt, konstant och utan problem. När jag inser att det är dessa perfekta flöden som folk trots allt vill se, hur alla växer och "går om" mig hela tiden, är det så himla svårt att känna någon kämparglöd. Att hela tiden få höra att jag har en relativt liten blogg, att jag har för få följare men samtidigt också få höra att jag delar saker som folk gillar, det går inte ihop. Och in kommer det klassiska tvivlet, det som får mig att återigen undra varför jag gör detta och för vem. Alla verkar hitta sin nisch, sitt sätt och sitt självförtroende och jag är bara spretig hela tiden. Jag ÄR spretig hela tiden, har alltid varit och det har ofta varit svårt för mig att känna att jag helt passar in någonstans. Det har gjort att jag i många fall dragit mig undan och jag ska erkänna att jag älskar att vara själv. Men det är skillnad på att vara ensam när man själv valt och det och ensam för att man inte har något val. I veckan efter att jag överlämnat barnen till Leif, åkte Olle bort med jobbet i tre dagar. Jag ska erkänna att jag längtat lite efter att få vara helt ensam, det är väldigt sällan det sker. Och det kom också så himla lägligt, när allt i mitt huvud var att stort skav. Jag njöt första dagen av mitt sällskap men när kvällen kom var det mindre kul. När natten smög sig på var det ännu värre. Samtidigt var det verkligen något jag behövde, att få reflektera, känna saknad, tomhet och ensamhet. Att få reflektera över vad jag har och inte har. Har velat skriva till er så många gånger men orden har inte kommit ut, jag har varit tyst utanför kroppen i flera dagar. Vet inte alls vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget, inser nu när jag läser igenom det att det lite ser ut som en text av Britney S. Samtidigt vill jag vara öppen och ärlig med er om att jag ibland känner mig väldigt ensam, både i riktiga livet och i det parallella. Det är svårt att följa kurvan, att passa in och inte sticka ut på fel sätt. Det har jag alltid haft svårt för. Men ju mer tiden går känner jag att jag absolut inte vill ändra på mig själv och lägga ut saker för andra, för att få följare eller likes. Ibland tänker jag vad som gömmer sig bakom alla fina flöden och avundas dem om det är så att det inte är något. Att de bara är så följsamma som människor. Samtidigt är jag rädd för vad allt det här perfekta gör med oss i längden, hur det färgar av sig på det riktiga livet, våra riktiga hjärnor. Kommer vi snart inte kunna äta tacos om vi inte dukar upp det perfekt för en bild innan? Kommer ett hem inte att vara ett hem om det inte innehåller skräp och RIKTIGT stök? Ska avsluta med att vara ärlig och säga att jag var på Leos lekland i måndags. Fick varningar på Instagram av personer som sa att det var en smittohärd men jag skakade av mig det. Nu sitter jag här, förkyld, frusen och utan smak. Har dessutom en ny skoluppgift som jag inte påbörjat än men vet ni? Att jag började skola och vågade har ändå gjort något med mig. Min spretiga, lilla person har växt och klarat utmaningarna som varit fram tills nu. Jag är så glad och stolt över mig själv, fastän jag är fattigare än på länge, vilket innebär att jag aldrig kommer ha råd med ett snyggt flöde på Instagram. MER SPRET ÅT FOLKET!
