Vill bara kika in och önska er en fin Valborgsmässoafton, samt tacka er för allt under veckan som varit! Eftersom separation är ett känsligt ämne, är det ganska många som valt att skicka DM på Instagram i stället för att kommentera där det syns men jag uppskattar er alla som hört av sig. Jag förstår att det jag skriver inte är en sanning för alla eller ens någon. Jag förstår att vissa av er kanske kan ta till er någon liten bit och jag förstår också att för många går relationen "fixa" utan att en separation behövs. Jag förstår att det efter det jag skrivit, som är en bråkdel av allt jag känt och tänkt, kan tyckas som att vår separation var enkel och kanske att vi gav upp rätt enkelt, mitt i småbarnsträsket. Men jag har bara berättat lite, det privata lämnar jag privat och jag försöker tänka så om andra också. Jag kan aldrig ha en åsikt om vad andra väljer att göra med sina liv för det jag ser är bara toppen av isberget. Vad som pågår under vattenytan varken vet jag något om eller har jag något med att göra. Hur som helst, ämnet har varit väldigt fint att få skriva om och även rätt svårt. Det är svårt när jag vill vara så öppen med er men ändå ofta får bromsa. Det känns ibland som att jag inte skriver lika flytande som vanligt, just för att jag inte riktigt är helt öppen. Samtidigt har jag förstått av era reaktioner att det jag skrivit varit intressant att läsa och inte känts nonchalant, så jag väljer att tro er! Har bloggat typ en timme varje kväll nu, sovit kasst och nu dessutom försökt sanera bort springmask, så ikväll tänkte jag få stänga ner datorn och börja se senaste säsongen av Handmaid's tale. SÅ SPÄNNANDE! Be för en god natt och döda maskar nu är ni snälla. PUSS!
