Jag känner det direkt i ottan, det här blir en usel dag huvudet bultar, munnen är torr och kroppen är allmänt svag. Jag fräser åt barnen, rotar i lådor och känner en jobbig stress, allting stör mig och allt känns fel, jag svarar surt på ett mess. I bilen mot förskolan möter jag folk och undrar hur fan dom kör, jag vrålar åt barnen att skärpa sig så nästan hela bygden hör. Tröttheten gnager fast kaffet är drucket, många koppar gick ned, jag vill prata med någon men ändå inte ha någon att prata med. Jag är rastlös i kroppen men vill samtidigt sova fast ingenting känns bra, jag är sugen på godis men väl på affären hittar jag inget jag vill ha. Allting är störigt och kallt men samtidigt brinner det i min kropp, jag har massor att göra men på något vis tar allt jag börjar med stopp. Alla kläder är fula, sminket är fel och vi ska inte ens snacka om mitt hår, jag vill klippa mig, köpa nya saker och ändra så mycket som går. Jag vandrar mest runt och muttrar tyst, så otroligt ångestriden, jag är hungrig, mätt och varför är jag kissnödig HELA TIDEN?! Går argt på toa och där händer det, nu fattar jag ju allt! Varför världen varit extra grå och allt känts extra kallt. Till min vanliga förvåning förstår jag med ens, att det är du som allt så mörkt, du satans jävla mens.
