I tisdags kom Gry hit och jag kände direkt att OJ, så mycket svårare än vanligt det var att kliva upp från Olle-vecka till barnvecka. Att vara ständigt tillgänglig, passa upp, springa fram och tillbaka osv. Det är ju lite så med varannan vecka, man liksom SLÄNGS in i båda veckorna, det är ingen mjuk övergång. I vanliga fall är det alltid lite som en chock men den brukar gå över snabbt men den här gången var det som en käftsmäll. SÅ. TRÖTT. Satt och scrollade som vanligt och kände mer och mer hur tröttheten lamslog mig. Varje död stund var telefonen framme, antingen Instagram, Facebook eller några av mina typ tre "tidsfördrivsspel". ALLTID finns det något att göra på telefonen för att slippa tänka. Bestämde mig på typ en sekund att nej nu är det jag som loggar ut, avinstallerar och stänger ner. Jag ÄLSKAR att scrolla runt men just nu under lediga sommardagar kan alla idylliska bilder få mig att känna att jag inte ger mina barn ens i närheten av de barndomsminnen som alla andra får. I stället hade jag gett Gry en skärm för att få andas lite. Så onsdag morgon stängde jag ner. Fick använda bankapp, Swish, nyhetsappar och lite småsurf. En annan app som var med beröm godkänd var iBooks, där jag alltid läser böcker. Hade precis laddat hem en riktigt härlig feelgood-bok på engelska och med 1000 maffiga sidor. Första dagen gick jag ärligt talat runt som en osalig. Städade, plockade, hjälpte Olles barn att baka, gjorde ALLT för att inte sitta stilla med mina tankar. Tog inte en enda bild och insåg till min fasa att jag mest har tagit bilder för att de kan vara fina att lägga ut. Så fruktansvärt egentligen? Direkt jag fick något som helst stresspåslag sökte sig mina fingrar, utan att jag ens märkte det, till mina utloggade appar som hånade med sin startsida. En annan känsla som också infann sig var någon sorts ensamhet. Saknade att ha inblick, ha koll, skriva små roliga DM's till folk. Kände kanske ett visst mått av fomo? Att jag missade massa roligt. Däremot läste jag en massa, gick på toa utan telefon och andra dagen var mycket lättare. Började ta bilder av mina barn. Inte för att lägga ut, utan för att de helt enkelt var så ofantligt gulliga och roliga. Skickade en hel del till min mamma ska jag erkänna men tänker att det var bara uppskattat på hennes kant också. Fortsatte läsa, blev sjukt insatt i nyheterna och stundtals också Flashback men det forumet lämnade jag dag tre. I fredags var det som att jag hade tappat behovet av bekräftelse till stor del. Kände inte för att visa upp alla segment av min dag och var heller inte direkt nyfiken på alla andras dagar. Båda barnen var här och det var liksom fullt upp så det räckte. Under perioder låg telefonen orörd länge och batteriet, herregud vad det var fullt vid läggdags! Igår loggade jag in igen och det var så klart fantastiskt ändå. Vill ABSOLUT inte vara utan sociala medier men jag tror att pauser på några dagar kan hjälpa en att reglera mängden intryck och behov av att själv dela med sig. Jag kommer så klart fortsätta som jag gjort men har sedan jag loggade in igen gjort en del saker där jag tagit bilder men inte ens tänkt tanken på att lägga ut det. Filmat när Gry varit rolig men låtit det ligga kvar i telefonen för att se på i framtiden. Det jag däremot inte börjat med igen är dessa spel jag maniskt hållit på med. De ska väl på många sätt fungera som någon sorts "avslappning" och tidsfördriv men har samtidigt en hel del stress inbyggda. Man ska logga in varje dag för att få belöningar, man ska klara olika banor och klättra i olika ligor. Jag tror att det är spelen som för mig varit en stor bov. Spelar HELA tiden när jag sitter stilla, när jag ser tv/film, när jag är med barnen, när jag har några sekunder dötid. Jag tror att det är där jag ska börja gräva, i den där dötiden, att börja låta den vara just död. Det ÄR SÅ SVÅRT och låter så ytterst fjantigt med tanke på att jag växt upp helt skärmfritt och ändå hamnat i skärmklorna. Samtidigt är det ju så att när hjärnan går på högvarv VILL den inte stanna. Den orkar inte och jobbar därför på hela tiden med tidsfördriv. Kommer absolut köra fler dagar där jag stänger ner, så fort jag får någon sorts struktur i mitt liv. Nu ska jag gå och skölja ur hårfärgen som förhoppningsvis täckt de grå håren på min SNART 39-åriga skalle. På tisdag är det min födelsedag och på fredag får jag veta om jag kommit in på utbildningen jag sökt. HOPPAS att det här blir veckan när lite mer saker får falla på plats. Hoppas ni alla har det superfint, PUSSSSS!
