Låt mig utveckla | Elisabeth Lindroths blogg

Tack för alla bra och vettiga kommentarer på mitt inlägg igår! Ni verkar så jävla kloka hela högen!

Jag känner bara att jag vill lägga till ett par saker:

Jag skrev i början att jag inte dömde någon utan mer bara var genuint nyfiken, det står jag fast vid! Tvivlar inte en sekund på att ett barn som får höra att hen är vacker och söt hela sin uppväxt kommer att känna sig mindre älskad eller vara en sämre person!

Denna blogg använder jag mycket till att utveckla tankar, som börjar som små frön och sen får växa med hjälp av er. Alla ni som kommenterar verkar vara underbara föräldrar och därför ville jag mest bara höra hur ni resonerar kring detta.

Om jag ska tala bara för mig själv kring detta ämne vill jag säga att självklart säger vi att Åke är söt och fin, han är ju ett jäkla mästerverk! Det jag har tänkt jobba på är egentligen mest att lyfta hans egenskaper mer än hans utseende. De gånger jag nämner hans utseende, vill jag försöka att inte bara använda orden som lite tilldelats pojkar, typ att han ser tuff ut, utan att han är söt och gullig ibland också.

Flera gånger har jag träffat killar/män, som jag tyckt varit söta. Det har enligt mig varit en komplimang men personerna i fråga har ryggat tillbaka och i princip sagt: "jag vill inte vara söt, jag vill vara cool!". Vart tror ni att den reaktionen kommer från? Jo, att män inte fått vara söta under sin uppväxt.

Om en man och en kvinna på var sitt håll köper en bil av ungefär samma modell, en liten sort, är det mer okej att säga till kvinnan: "vilken gullig liten bil!" än det är till mannen. Trust me, jag har testat. Varför är det inte okej för en man att ha en gullig bil?

Det är precis dessa fack jag vill försöka hålla Åke utanför. Ge honom komplimanger för allt så klart, jag är ingen robot, och Åke är bäst i världen i mina ögon men tänka på vilka ord jag väljer.

Under min uppväxt och även senare har jag alltid fått höra från folk i min omgivning hur söt och gullig jag varit. Jag har fått fördomar kastade mot mig på grund av att jag sett så gullig och liten ut och därför borde bete mig på ett visst sätt. Självklart menade dessa personer inget illa men jag har alltid känt mig begränsad av att bli kallad gullig, då det bubblar runt tusentals känslor, tankar och egenskaper bakom mitt " gulliga" skal, och det är de sakerna som är jag, den jag är. Resten är ju bara ett skal.

Ursäkta dålig webkamerabild men klockan är 11 och jag har inte ätit frukost än.