Hörrni, kära, underbara läsare! Ni har märkt att jag inte alls varit på ett bra ställe på sistone va? Svårt att missa liksom. Det har pågått SÅ mycket inombords och runt omkring och jag har tyvärr behövt ta lite paus från er för att reda ut saker. Igår var det som att något brast inom mig och det fick mig att inse vad jag behöver göra och självklart vill/behöver jag dela det här med er, eftersom jag behöver ert stöd och fluff, nu mer än någonsin. Det kommer att ske TVÅ stora förändringar inom kort och som den listälskande person jag är kommer här en lista med TVÅ punkter på saker som kommer att förändras: 1. Jag ska sluta plugga. Nu har jag kört på en månad och försökt hålla en någorlunda god min inför er men det har verkligen inte känts bra. Jag har hört att det ju SKA kännas tufft till en början och att INGEN förstår något(?) men igår insåg jag att jag haft kul 0 gånger sedan jag började. Texterna vi ska läsa är för mig helt obegripliga och sövande. Jag får panik och gråter minst en gång om dagen för att jag varken vill eller kan skriva det vi förväntas skriva och det blir liksom inte lättare. Jag har helt enkelt börjat på fel utbildning. Jag försöker i alla fall intala mig att det är utbildningen som är fel och inte jag men ärligt talat, just nu känner jag mig så låg, misslyckad och värdelös att jag skäms när jag skriver det här. Jag skulle ju bli något? Nu är jag...INGET?! Får panik. 2. Jag ska sluta blogga på Loppi. Även här känner jag mig misslyckad men det känns helt enkelt inte bra, av olika anledningar. Jag kommer mest troligt att återgå till min gamla blogg och bli mig själv igen. Jag kommer att berätta mer om båda dessa punkter, paniken och ångesten men just nu måste jag få vila och djupandas. Fattar ni att jag på ett dygn avslutat två av två inkomstkällor i livet och att jag nu har NOLL kronor in varje månad? ÄR JAG GALEN?! Tips om vad jag ska bli, jobb ni kan erbjuda eller nedgrävda skatter mottages mer än gärna! Tar gärna också emot kommentarer där ni skriver att det kommer att ordna sig, att Åke inte har världens knäppaste mamma och så vidare. Fastän jag är på botten och känner mig helt usel, har jag ändå en liten strimma i mig som känner mig stolt. Stolt över att ha en så stark magkänsla, att den överröstar allt annat och till slut blir hörd. I övrigt är jag usel och skäms. Vad är jag för förebild för Åke? Vad är jag för stöd i livet för Leif? Varför lyckas jag inte med något? VAD SKA JAG BLI NÄR JAG BLIR STOR?! Får helt enkelt hoppas att magkänslan dyker upp igen och visar vägen. Följer ni med mig tillbaka från Loppi, eller är ni less på mig och mina känslostormar nu?
