Livet kan ibland kännas som en enda upprepning. Varje dag ser ungefär likadan ut och man tänker att det var ju inte så här jag hade planerat att mitt liv skulle bli. Igår kväll var inget undantag. Jag, som alltid är lite irriterad och stressad, insåg i vanlig ordning att klockan redan var elva och att vi verkligen skulle behöva sova. Åke har börjat vakna minst en gång per natt mellan 1-3 och inte somna om så väldigt fort, så vi borde försöka få oss i säng tidigare men det är ju så mycket som ska hinnas med! Kvällen gick i ett rasande tempo med skoluppgifter som skickades in i sista sekund och en podcast som skulle klippas lite i för allra första gången. Med en suck konstaterade jag att det gått ännu en hel vecka utan att vi gjort ett endaste dugg i vår köksrenovering och inte heller hade vi hunnit klippa grästmattan, som börjar se ut som en äng. Släpar ut hunden, som vägrar bajsa, smågnabbas med Leif, snubblar över dammsugaren som alltid ligger framme utan att användas och börjar röra mig mot sovrummet. Där möts jag av HÖGAR (ljuger inte) med kläder, som bara fylls på för var dag som går. Någonstans där under ligger också min ouppackade resväska från förra helgen. Hittar ingen tröja att sova i, så drar fram någon ur högen, spelar ingen roll om den är ren eftersom vi ju inte heller bytte sängkläder igår, som vi hade tänkt. Det har vi tänkt ett bra tag. Ska precis krypa ner under täcket då jag upptäcker en varm hundkropp precis på min plats, som jag måste fösa undan och orsaka otroligt sura miner.. Lägger mig i sängen med en djuuuup suck, och kommer precis då på att jag glömt låsa dörren och visst fan glömde jag mobilladdaren i köket också? Springer upp, klättrar över klädberg, snubblar över dammsugare, låser dörren, hämtar laddare, snubblar över dammsugare, klättrar över klädberg, föser undan hund igen och ÄNTLIGEN ligger jag i sängen. Under en kort sekund tänker jag att livet verkligen inte blev riktigt som jag tänkt men sen inser jag en sak. Jag har en vardag! Ett härligt ekorrhjul som bara är mitt och som ser likadant ut hela tiden. En livsrutin som jag är delaktig i. Att ha en vardag är något många saknar och jag är så otroligt glad att jag äntligen har en, efter en lång period utan. När livet vänds upp och ner är vardagen det jag saknar mest. När man är mitt uppe i detta eviga upprepande kan det vara svårt att se men det är precis då vi lever. Det är precis då vi är där vi hör hemma.
