Jag skrev ju i ett inlägg för ett tag sedan att jag varit nykter på en stor fest (OBS! Drack en öl, så helt tom på alkohol var jag inte). Först och främst, sedan jag gav mig in i bebisbranschen för TRE år sedan har alkohol blivit mycket mindre intressant. Efter tre graviditeter av olika längd, sju månaders amning och en konstant trötthet, har det liksom inte varit något jag längtat efter heller. Att efter en lång period där alkohol varit nästan ett tvång i sociala sammanhang helt plötsligt mer eller mindre tvingas vara utan det, har den tappat sin plats i mitt liv. Jag behöver det helt enkelt inte längre och har nog aldrig gjort det. Jag har bara inte förstått det innan. Jag har aldrig haft ett krångligt eller svårt förhållande med alkohol. Visst, jag har ibland druckit mer än jag borde och mått sanslöst dåligt dagen efter men jag blir inte en annan person av det. Det finns väldigt många personer som har två sidor, en när de är nyktra och en när de är fulla. Många vågar/kan/vill(?) inte visa alla sina sidor utan sprit i blodet. När jag var nykter på festen häromveckan såg jag dock en annan sida, både hos mig själv och andra. Jag såg den begynnande lugna stämningen, när folk stod i sina små grupper och girigt drack ur flaskorna. Hur det var låg volym och artigt. Någon var redan då lite före de andra och vrålade, dansade och höll på och folk utbytte menande blickar. SÅ pinsamt att vara SÅ full så här tidigt! Allt eftersom tiden gick blev grupperna större och gick ihop med andra och skratten och kroppskontakten blev mer hjärtlig och otvungen. Ungefär här är allt som allra bäst, även jag när jag dricker. När jag mår så där perfekt gott, känner mig lite rund under fötterna och egentligen borde stanna. Ta ett glas vatten, en kaffe eller en alkoholfri dryck. I stället fortsätter man dricka. Man vill ju inte tappa sitt rus och kanske kan kvällen bli ÄNNU lite roligare? Det är ungefär här man som nykter person börjar tänka på att gå hem. Många börjar tappa några lager av sin personlighet, eller så börjar den andra sidan komma fram. Nästa steg var det steget jag hade svårt att hantera som nykter. Jag kunde inte få kontakt med folk längre. Blickarna var vridna, gångarten väldigt ojämn och samtalen omöjliga att förstå. När en man sedan ramlade omkull på marken och folkmassan bara stod och skrattade kände jag att jag ville hem. Han började se väldigt medtagen ut och ansiktet tappade sin färg. Då tog en person fram sin systemkamera och knäppte fnissande några bilder. Det var min definitiva signal, då gick jag. Det är här alkoholen blir ful, sorglig, hänsynslös och allt annat än hjärtlig. Jag kom på mig själv flera gånger under kvällen att bli glad över att träffa personer, eftersom de alltid är sjukt roliga att prata med. Men när man själv är nykter och en annan inte, är man inte längre på samma nivå. Ens vanligtvis snabba dialog fungerar inte och den andra personen har ofta klivit in i rollen av 1. Nostalgiker 2. Berättare 3. Kärleksfull och kan därför inte prata med en som man är van vid. Många säger också saker som de aldrig säger när man träffar dem nyktra. Eller, många kom fram och sa hej som aldrig ens säger hej i vanliga fall. Jag vill å det grövsta understryka här att jag inte dömer någon, jag är ju exakt samma person när jag dricker. Jag vill dricka tills stället stänger och tänker alltid dagen efter att jag borde ha slutat när jag kände mig helt perfekt. Har nog aldrig gjort det. Däremot har jag kommit till några insikter. 1. Jag behöver inte alkohol för att förstärka/försvaga/framhäva min personlighet. Det behöver ju ingen men många är vi som tror det. Jag kände mig full hela kvällen och jag sa saker som jag inte brukar säga till folk i vanliga fall. Det beror både på omständigheterna, att jag liksom drogs med i stämningen men också att jag är samma person, nykter eller full. Jag blir inte roligare eller tråkigare och jag tror inte att många märkte det. 2. Jag sa ingenting till någon att jag var nykter. Dels för att jag själv vet att det är en partypooper (varför?) och dels för att det ju egentligen inte ska spela någon roll. MEN jag har märkt när jag varit på fest när jag var gravid till exempel, att många kände sig lite besvärade för att jag inte hängde med i deras nivå. Att det på något sätt inte går släppa loss på samma sätt när någon är nykter. Kanske skäms man? Många gånger har jag kommit på mig själv att prata med nykterister om varför jag dricker, ungefär som att många pratar med mig i egenskap som vegetarian om hur dåligt de tycker att kött är, fast de ändå äter det. En annan anledning till att man/jag som kvinna låter bli att säga att jag inte dricker är att ständigt få gravidfrågan. Som att det är den enda giltiga orsaken till varför man är nykter på fest. 3. VIKTIGASTE INSIKTEN! JAG TYCKER INTE ATT ALKOHOL ÄR COOLT (LÄNGRE)! Jag har inget behov av att skryta om att det finns öl där jag är eller att konstant lägga ut bilder av shots, drinkar och vinglas. Det är ingenting jag som 34-åring imponeras av när någon i min ålder (eller äldre eller yngre) lägger ut. Det är inte direkt svårtillgängligt eller ouppnåeligt och när någon säger: "Vi ska dricka så JÄVLA MYCKET ÖL på semestern", känner jag bara: okej? Är det verkligen det coolaste/viktigaste med att vara ledig? SJÄLVKLART kan jag se fram emot ett glas vin i kvällssolen men jag romantiserar det inte längre. Att festa varje helg, att vara sur över att missa en fest eller tvingas genomlida en nykter midsommarafton (ÅH NEEEEEJ!!) är verkligen ingenting som rör mig i ryggen längre. En kväll, en semester och ett liv kan vara lyckad utan sprit. Kan man inte umgås med sina vänner/familj utan alkohol, kanske det är ett tecken på att man borde ta sig en funderare. Varför måste sprit alltid finnas med och gillar jag inte mina vänner när de är nyktra? Kan jag inte säga allt till dem en tisdag förmiddag? Återigen, jag vill inte trampa någon på tårna här men jag känner att jag ibland kan bli trött på hur vi dricker i Sverige. Vi kan tacka nej till ETT glas bubbel en tisdag klockan 19 för att "vi ska jobba dagen efter" men hälla i oss flaskvis med vin en fredag- eller lördagkväll? Hur tänker ni kring detta ämne? Skål!
