Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägg, eller hur. Just nu känner jag mig alldeles för skakad och skör för att egentligen skriva men vill samtidigt berätta för er hur jag känner.Så här, mitt inlägg om Åke delades på tidningen MåBra's Facebook och där blev det kaos. Så hårda ord och inlägg, personliga påhopp och otroligt skammande som jag helt enkelt inte kunde värja mig från. Jag VET att kritik är något man ska kunna ta och kanske är jag inte så bra på det. Samtidigt är kritik olika hård och när den handlar om ens barn och hur man är som förälder svider det extra mycket. Syftet med min blogg har alltid varit att få vara del av en gemenskap. Visst, att jag kunnat tjäna några kronor på den har inte heller varit en nackdel men den mesta av min tid med blogg har min lön varit noll. Jag har gjort det för att dels få dela mina tankar och dels få känna mig mindre ensam i dem. Det har varit så otroligt värdefullt. Att sedan skriva ett sådant inlägg som är menat för er här, ni som känner mig och vet hur jag är som person och se det flyga all världens väg, för att landa hos personer som bara läser vissa meningar eller inte har hela bilden klar - det är inte bra. Många som kritiserade mig stod fast vid att det jag gör är att hänga ut mitt barn och mer eller mindre skriva att jag hatar en del av honom och en del av hans person. Att jag kommer att skada honom, särskilt när/om han får läsa det jag skrivit. För mig har aldrig det varit något som oroat mig, för jag anser själv att alla texter jag skrivit om Åke har genomsyrats av min enorma kärlek för honom. Dessutom tror jag stenhårt på att prata med mina barn och få dem att känna sig älskade genom ord och handling och tror därför att en text, tagen ur sin kontext, inte skulle få Åke att tro att jag hatar honom. OM så skulle vara fallet så kommer vi att lösa det, genom att PRATA. Om nu Åke, förhoppningsvis, kommer att prata i framtiden. Att jag nu bestämt mig för att pausa bloggen har ingenting med det vissa personer skrev, att jag betett mig illa och inte förtjänar ryggdunkar. Att jag skrev inlägget för att få bekräftelse på mitt barns bekostnad eller att jag vill tjäna pengar. FÖR JAG VET ATT DET INTE ÄR SANT.Anledningen är att dessa personer skrämmer mig. Visst, hade det bara handlat om mig hade jag skakat av mig det, som jag gjort tidigare när jag skrivit inlägg utifrån mig själv. Men när mina barn hamnar mitt i stormen, då backar jag. Jag är rädd för att utsätta mina barn för galningar på internet. De som började dela länkar om barns rättigheter och han som mailade mig och hoppades att jag skulle få många "sköna" kronor efter mitt inlägg om Åke. Jag har ett ansvar gentemot dem och jag driver trots allt en "mammablogg" och min önskan är att kunna skriva just om föräldraskap. Det blir extra läskigt när personer som redan dömt mig på något sätt kliver rakt in i mitt vardagsrum. Snokar runt, påstår saker och anklagar mig för att vara en dålig mamma till mitt barn. Jag skrev inlägget också för att belysa hur Åkes autism-diagnos ter sig och många gånger har jag varit ledsen för hur snabbt folk dömer honom utifrån den. Att sedan okända personer dömer mig är precis samma sak. Jag vill samtidigt passa på att tacka för den, till allra största del, underbara respons jag fått. Vissa har reagerat lite mer negativt och de mesta av dessa kommentarer har jag kunnat förstå och ta till mig eftersom vi alla är olika. Det handlar bara om hur man uttrycker sig och beter sig. Med det sagt, nu ska jag åka och hämta barnen för mammavecka. Ser mycket fram emot det. Jag kommer att pausa här en liten stund för att fundera kring allt men finns på Instagram som vanligt (@elisabethlindroth).ALL KÄRLEK TILL ER! ❤️
