Hur börjar man ens ett blogginlägg när ett krig startat sen förra inlägget? Tänker hela tiden på alla frågor som väcks inom en själv och framför allt, i ens barn. Sedan tänker jag på hur FAN barn i Ukraina måste må? Hur förklarar man som förälder allt som händer? Här har jag gått i flera år och försäkrat Gry om att det inte finns monster och helt plötsligt finns de? Jag försöker följa med i händelserna via nyhetskanaler och behövde under helgen pausa sociala medier för att stänga några kanaler in i hjärnan. Det är en lyx, att kunna välja vad man orkar se och inte och jag skäms lite för att jag har den lyxen. Samtidigt kände jag mig så mör efter tentavecka också, att jag verkligen behövde vara mer i bara mitt huvud och inte andras ett par dagar.Det ÄR svårt att bara blogga som vanligt just nu men tänker att vi försöker? Detta inlägg kommer därför innehålla de bilder jag eventuellt annars slängt ut som händelser på Instagram men som här får lite mer kontext.Efter alla fasansfulla nyheter, alla bilder av rädda barn och hus i spillror kände jag att jag behövde se något ännu mer sorgligt. Tentan var klar, middagen intagen och Olle var nere i garaget och pillade med sin skoter. Bestämde mig för att se sista avsnittet av en dokumentärserie som jag påbörjade tidigare under veckan. Fem mammor berättar om hur de förlorat sina barn(!) i skjutningar. För mig som har läst en hel del om detta pga min pågående utbildning var det särskilt intressant, att liksom få se det inifrån. Annars läser man bara om förorter, dysfunktionella familjeförhållanden och kriminella gäng. Här får vi se riktiga människor, mammor och så himla unga personer som bara rycks bort. Grät så mycket i sista avsnittet och sms:ade Leif och bad honom pussa barnen. Förvarnade honom även om att jag skulle stänga av sociala medier under helgen och eftersom jag då eventuellt skulle missa gulliga uppdateringar från barnen, bad jag honom skicka bilder och filmer. Så mysigt att få se dem när saknaden är stor. Igår strålade solen och var faktiskt rätt varm! Olle och jag packade bullar och läsk, klädde på oss och gav oss ut med skotern. Tre timmar körde vi omkring och det var så otroligt härligt. Vet inte om det beror på åldern, tröttheten efter covid eller bara att det faktiskt TAR PÅ att åka/köra skoter men efter det var vi helt slut. Att åka skoter (och båt) är typ de enda gångerna jag slappnar av. Har flera gånger tänkt att jag ska ta skoterkort men vet ärligt inte om jag är villig att ge upp den där stunden när jag helt släpper min vanliga kontroll? Hur som helst, underbart är det! Enda nackdelen är att mitt huvud är så sjukt märkligt, det är stort på längden, alltså bakifrån och fram, inte så mycket på bredden. Detta gör att ALLA hjälmar jag försöker tråckla på min ömma skalle leder till ofattbar smärta, har i skrivande stund ett bultande märke på pannan. Natten till fredag satt jag uppe med tentan till fyra på morgonen. Det har gjort att jag varit lite dygnsbakis och haft SANSLÖST svårt att vakna. Idag när vi hade planer på att lämna hemmet vid nio och jag vägrade kliva upp, kom Olle med en liten frukostbricka åt mig. Men iväg kom vi till slut!I och med vår stundande sammansmältning av familjer, kommer ju som jag tidigare nämnt en del renoveringar att behövas. Bland annat ska vi byta rum på köket, vilket innebär: NYTT KÖK! Så dagens plan var att åka till Ikea för att försöka hitta något som kändes bra. Vi ska ordna en planering online senare men vi ville ha lite koll på skåpluckor, bänkskivor och liknande, då är det alltid fint att ha känt på dem innan. Här är min inspirationsbild på hur jag (och Olle tack och lov) skulle vilja att det ska se ut på ett ungefär: Då det är ett hus byggt på 50-talet och det också är bitvis ganska mörkt, känns ett ljust kök bäst. Jag är så inne på något mer i trä och kanske lite ljus grön på överskåpen. GIVETVIS kommer vårt kök ha en något stramare budget än det på bilden men bra med lite inspiration ändå! Vi hittade lite bra alternativ och det känns väldigt kul, särskilt om vi får hjälp att planera eftersom ingen av oss har en enda aning om hur vi smartast ska ha det. Efter några svängar i andra butiker, bland annat letade jag efter presenter till Grys stundande födelsedag, lämnade vi Ikeaområdet. En bit därifrån tog vi en kort paus, jag levererade nämligen en exakt likadan jacka som jag själv har, till en tjej som följer mig på Instagram. Den fanns inte att köpa i Umeå, så jag köpte en åt henne i Skellefteå och levererade när vi ändå var där! Internet alltså, vad gjorde vi utan? Hann förbi en snabb sväng i Täfteå också hos mina underbara vänner Terran och Johannes, deras Rolf och även syskonet i magen som jag var jobbig och klappade. Rolf är den sötaste unge jag vet, så är det bara. Sen kom vi hem och jag sitter nu i sängen med mitt frukostbord på ben som inhandlades idag. Om jag förväntar mig fler frukostar på sängen nu? JAPP. Även ypperligt databord. Olle åkte till jobbet en sväng för att laga något viktigt (lyssnar väldigt dåligt när han pratar om sitt jobb) och på hemvägen ska han köpa hem väldigt skräpig middag. På tal om det här med mat, hälsa, vikt och midjemått; fick en så bra kommentar på mitt förra inlägg som sa lite av det jag inte fick fram: Det som sticker i ögonen är att dela tips på hur man äter utifrån vad som passar för en själv eller som man till och med fått hjälp att ta reda på. Det går inte applicera på hela populationen, det blir så oerhört fel. Tack "Kostvetaren" för det. Nu ska jag tvätta bort min mascara som jag har för första gången, kanske i år? Känns väldigt oskönt och nästan omöjligt att klia sig i ögonen. Hoppas att er helg varit okej och att ni mår bra. 💚