Igår kväll när jag skulle lägga Gry började jag i vanlig ordning tänka på bloggen. I drygt sju års tid har den alltid funnits i mitt bakhuvud och det har av någon oklar anledning alltid varit under läggning av barn jag spånat om vad jag ska skriva härnäst. På sistone har läggningarna blivit allt senare och det jag spånar kring har alltid skjutits upp och sedan försvunnit någonstans i min hjärna. Igår började tankarna som vanligt mala på men slutade tvärt. Min hjärna förmedlade, helt lugnt och sansat, att det är dags nu. Det är nu jag ska sluta blogga. Helt plötsligt föll ett lugn över mig och jag hängav mig helt åt mitt lilla barn som låg där och berättade om den gången hon tröstade mig när jag var ledsen en gång. Vi kramades, pussades, tävlade om vem som älskade den andra mest och när sedan jag tassade ut från sovrummet var beslutet fattat. Det är sällan jag känner mig helt säker på något och så är det självfallet även denna gång. Men att blogga är så mycket mer än att blogga. Det får mig att må så himla bra, särskilt när jag skriver om jobbiga saker och ni är där för mig. Samtidigt får det mig också att må dåligt, när jag vet att jag har många läsare, personer som litar och tror på mig men samtidigt aldrig får känna att jag passar in i bloggvärlden. NI gör bloggen värd för mig men den andra sidan är för jobbig. Jag orkar inte försöka sträva efter något som klart och tydligt bara finns för vissa. Jag kommer aldrig ha massa pengar, coola kontakter eller ett liv fullt av events. Jag VET att det är något ni som läser uppskattar men hur man än vrider och vänder på det, är det ändå det som betyder något i bloggvärlden. Det som gör att man är något.Vad som händer i framtiden vet jag inte, jag kommer spara ner hela min älskade blogg på en liten fil och kanske får den nytt liv på en annan plats någon gång? Det här är inte hejdå, jag kommer inte sluta bara så där pang på. Jag kör på en liten stund till, för jag har inte sagt allt jag vill än. Jag känner bara att jag försökt tillräckligt och att jag vill få duga för mig själv först och främst. Sen jag kan ta mig an framtiden när det är gjort. SÅ, vi bloggar på en stund till och om det är något särskilt ni vill att jag ska passa på att skriva om, SÄG FÖR GUD SKULL TILL NU!Älskar er alla så innerligt, det hoppas jag att ni vet. ❤️
