DAN FÖRE DOPPAREDAN! Tycker på så många sätt att julen känns så dubbel, det tjatas om att det är barnens högtid men det enda barn längtar efter är ju att få saker? En dag per år då de får saker, förutom sin födelsedag. Väldigt få som på riktigt ens vet VARFÖR de får saker, förutom att de varit "snälla" då. Hur som helst, julkänslorna är all over the place. Har packat sjullihutti (ett räkneord Gry brukar använda när det handlar om stora mängder) julmatsbeställningar på jobbet i flera dagar nu. Julmust, gravlaxsås, tunnbröd och så repeat - och det har kanske inte gett mig så mycket julkänsla, förutom att jag inte är sugen på julmat.Idag är barnen och jag lediga (så ledig man nu kan vara när man har en kurs som är i full gång på skolan) och igår när jag jobbat sista dagen på en vecka kände jag ett sånt inre lugn. Körde på min vanliga rutin som brukar vara så här: Åke får melatonin vid 19-tiden, nu får han Circadin, som är ett kapselpiller som ger ut små doser melatonin under natten, så att han ska kunna sova bättre. Han brukar oftast somna vid 20. Han hade inte gjort det igår men jag tänkte att eftersom det nu är jullov är det ju ingen panik. Åke hade dessutom natten innan sovit mellan 20 - 6.30 I SIN EGNA SÄNG, för första gången på ett år. Strax efter 20 tog jag mitt sovpiller. Jag har fått utskrivet Lergigan, för att kunna somna lättare, då jag efter noggranna empiriska undersökningar märkt att om jag tar ett sånt, sover jag lugnare och också Åke. Ett piller gör mig trött, men inte alls så trött att jag inte vaknar om något skulle hända och tar jag det vid 20 blir jag inte "bakis" dagen efter. Som sagt, mycket studier från min sida har gjorts kring detta för att på så många sätt som möjligt optimera nattsömnen för oss alla. I alla fall, klockan slog 21 och inget barn sov. Jag försökte få Åke att somna flera gånger men möttes av enormt motstånd. Han var precis som innan vi fick testa melatonin, helt stel och arg och numera är han så stor att jag omöjligt kan hålla kvar honom i sängen. Gry vek in årorna strax efter 21 men Åke vägrade. Jag började tro att han inte svalt sitt Circadin-piller, vilket hänt ibland och gav honom en liten dos flytande melatonin. Väntade. Inget. Kämpade på. Klockan blev 22. 23. Mitt sovpiller hade börjat verka med råge så när jag låg i sängen med Åke kunde jag inte ens blinka, för då hade jag somnat. Mina ögon blev helt torra och röda, Åke visade inga tecken på att ens vara trött. Det var så märkligt, som att senaste årets lätta läggningar var som bortblåsta och den där nyseparerade, nyflyttade kvinnan kom tillbaka. Hon som inte hade något självförtroende och inte visste vad hon skulle göra. Kände mig helt maktlös, visste inte vad jag skulle göra för att han skulle somna. Samtidigt började jag, i vanlig ordning, analysera vad detta beteende kunde bero på utan att, i vanlig ordning, komma fram till något.Det slutade med att Leif fick hämta honom, då jag höll på att somna och Åke väckte Gry flera gånger. Han somnade direkt han kom till Leif och sov till åtta. Så skönt men samtidigt sånt nederlag för mig. Försöker att tänka positivt, att han bara behövde bryta mönstret och att han var övertrött men nu är jag tillbaka där igen, jag är rädd för nästa läggning. Precis som för två år sedan.Inser ändå att jisses vad långt vi kommit på två år! Att en sån här kväll numera är så pass ovanlig att den kommer som en chock. Försöker vila i det och ska försöka njuta av en lugn, bråkfri (HAHAHAHA) och mysig dag inne, när det snöar och blåser utanför. Imorgon är det julafton, som det till slut blir varje år, oavsett hur vi sover, om vi orkat fixa Nisse-dörr eller bakat alla bakverk tillsammans med barnen eller inte. All kärlek till er!
